[När förväntningarna möter verkligheten]

Idag frågade någon vad som gör mig arg...

[Hahaha]

De som inte kan köra bil, sa jag och syftade såklart inte på mig själv.

Jodå, jag har humör! Fråga min familj, mina närmsta...

Jag visar det bara inte så ofta, jag förvarar det i min lilla box av frustration sen tar jag ut det i skogen och springer s-tan eller går hem och skriker i en kudde... 

Skämt åsido, jag blir faktiskt sällan arg, jag är hellre glad, det är mycket mer roligt. Jag är inte småsint eller långsynt och jag har ett djävulskt tålamod! Jag har lärt mig att sortera ut det som inte är viktigt i mitt liv, det som tar energi och drar ner mig, jag behöver inte sådant i mitt liv, då går jag därifrån. Jag har så mycket annat i mitt liv som jag hellre lägger min energi på och som jag mår bra av. Jaa, sen har vi ju det där blodsockermonstret eller när jag är riktigt,riktigt trött, då blir jag blir sådär känslostyrd, förlåt mig, när det händer...

Oftast har människor en tanke med det de gör även om det inte passar andra just då..oftast. Sen finns det ju tillfällen som man helt enkelt inte har samma tycke,tänk och smak. Speciellt på ett jobb. 

Det är omöjligt att alla tänker likadant! 

Men att ha ett socialt jobb och jobba med människor är fan ALDRIG lätt! Det är viljor hit och viljor dit och väldigt lätt att känna sig osäker på vad för sorts förväntningar som finns på dig. Hur många gånger om dagen går jag inte och tänker på en viss situation? Hur jag hade kunnat göra den annorlunda, varför det blev som det blev, vad sa jag nu? Jag ogillar att analysera men då lär man sig mer om sig själv. Många gånger när jag frågar någon kommer jag på mig själv att tänka, aha! Jag fattar! Så funkar DU :P Och så är det bra med det. Haha lite som att: har man bra argument är jag såld(nej,nej, det är inte samma sak som övertalningsförmåga!) Jag är inte naiv och blåögd! Eller ja,,blåögd är jag ju ;) Jag har bara lärt mig att här finns andra saker i livet, större saker, djupa saker, som är viktigare än om potatisen du beställde inte är rätt sorts potatis.  

Man får lov att känna sig lite nere ibland, lite liten, osäker, "svag", glömsk, ta då hjälp av andra som just den dagen kanske känner sig lite starkare än du. Du har en dålig dag, inte ett dåligt liv! Ibland gör man fel, inte rätt, på ett annat sätt, det blev inte som du tänkt eller hur du nu vill säga det. Säg till mig då, säg till dem nära dig, säg till din omgivning att du är ditt "lilla jag" idag och jag lovar att de kommer att förstå. 

Nej, nu har jag tänkt för mycket igen, jag går upp till tvättstugan...
Julklappstips: ett elektriskt piano tack! ;) saknar "mitt" piano..


//Anya