[Luften vi alla andas]

Vi står på tröskeln av 2016

På andra sidan dörren till 2017

Vi kan känna vinddraget om vi håller läpparna mot nyckelhålet

Detta året har varit intressant och händelserikt. Detta året har jag tappat bort mig, sopat upp bitar av mig och lärt mig mer om mig själv, kommit till insikt och allt det där klichépratet...
jag har väl gjort en *host host, inre resa. Likt man gör varje år. *punkt

Sanningen i vitögat:
Jag har lärt mig ytterligare saker om mig själv, jag har fått undra, grubbla och bearbeta bara mig och mitt ego. Jag trodde jag visste det mesta om mig själv. Men jag kan förklara det som att när man lär känna en ny person, någon du inte träffat innan. Du vet ingenting om den här personen så du stannar upp, tar in det nya, känner efter och försöker anpassa dig efter dess former. Du frågar och är nyfiken för du vill veta hur denna personen fungerar. Du kartlägger och undrar; är du som jag? För letar vi egentligen inte efter dem som är precis som oss? Någon som fungerar, tänker, agerar som du? En annan version av dig...någon du känner igen dig i?
Men det tar tid och du upptäcker varje dag något nytt med denna personen som inte fanns där innan. Du blir lika överraskad och överrumplad varje gång du inte känner igen en sida av personen, bra eller mindre bra. 
Du lever likadant med dig själv hela livet. Du går en hel livstid utan att verkligen, riktigt, på djupet känna dig själv.

Vi lever livet på flykt från oss själva. Vi är så kvicka med att fånga in och leta efter saker och människor i vår omgivning att lära oss av, ständigt på gång, på jakt efter något annat, något bättre, något större, något annat, när vi har allt vi behöver precis här. Vi har sååå mycket att lära oss om oss själva. Du finns där, närmast dig själv, du vet, du känner, du kan, varför tvivlar du? Du lever för att upptäcka, lära och finnas. Du andas samma luft som de dina före dig och alla andra som går bredvid dig. Du måste ta hand om DIG för du har bara DIG.
I vår vardag tror jag vi lätt glömmer bort vad och varför vi gör som vi gör. Vi agerar och säger ofta saker på impuls innan vi tänker på vilka konsekvenser det ger.
Jag vill vara så där klok ikväll och skriva något tungt och insiktsfullt...jag får nog ge upp det...
men, vad ska vi då tänka på och ta med oss till nästa år?

Våra äkta, själva jag kanske?

[Gott Nytt År och God självkännedom]

//Anya