[Tvångströja och rehab]

Har börjat bli mitt vanliga sprudlande jag igen efter sjukstugan här hemma(nu säger jag dra åt fanders till den och kom inte tillbaka!). Har börjat äta "normal mat" och fått tillbaka energin. 

Denna dagen har varit toppenbra, från början till slut. Jag jobbar på ett toppenställe, har ett underbart arbetslag där alla gör så gott de kan. Ikväll avslutade vi med APT-möte och rensning av gammalt skräp i rummen på vår förskola, så det blev en lång dag. Eftersom det är ett gammalt sjukhus(börjar undra varför jag alltid råkar hamna på sådana stället, tänker då också på Hospitalet i Kalmar....) iaf; så har de kulvertar under huset, milslånga gångar som leder till de andra husen i området och ikväll var jag ju bara tvungen att gå ner och kika. Obehagligt på ett mysigt sätt, inget ställe man vill vara på för länge. Jag slår vad om att jag hade gått vilse. Vi har tydligen en vind som ska vara riktigt obehaglig också, den får jag besöka på nästa möte ;) Hade det inte varit för färgen på väggarna och alla leksaker så kan jag ibland föreställa mig de gamla patienterna gå omkring i våra lokaler med sina vita tvångströjor :) Hade varit intressant att veta lite historik om stället mer än att det har varit ett hem för psyksjuka. 
Kanske kan kalla dit Terry, från det okända, och låta honom gå lös på lokalerna för ibland tycker jag ändå att man kan känna sig lite iakttagen ;)

Varit hos sjukgymnast idag för första gången i mitt liv. Med risk att låta antik, jag haft problem med min höft i några år, det värker och knakar och jag tyckte det var dags att kolla upp det. Jag var inte beredd på värsta styrkepasset. Knäböj, utfall, mitt ben böjdes hit och dit och upp och ner av sjukgymnasten. Men hon kom iaf fram till att jag har en överrörlig höft, eller en, slippery hip som hon så fint kallade det(boven är väl alla sena nätter på dansgolven ;) Nu har jag fått gummiband att göra övningar med hemma och sedan ska jag tillbaka om tre veckor. Det enda sättet att motverka överrörligheten är att bygga upp stabiliteten så det är vad jag ska syssla med framöver.  

Igår gick Tafsen igenom sin besiktning, jag är så stolt över min "bebis". Besiktaren hade sagt att den kan gå lååångt mycket mer till innan den kolar vippen :) Ljuvligt att höra!
Min helg börjar ju från och med ikväll och i helgen blir det Kalmarbesök hos finaste flickorna, lite bowling och annat smått och gott. Ska också handla lite inredningprylar till jobbet för första gången, ska bli spännande om jag lyckas med detta. Såklart ska jag handla till mig själv också, men det får mitt eget visakort stå för tyvärr :)

Den här låten SKA man så bara ha på högsta volym, dra på sig finaste klänningen, hälla upp ett glas rött och bara vara; Neko Case - Hold on, hold on
Liksom ett Uma Thurman-ögonblick när hon i Pulp fiction sätter på "Girl, you´ll be a woman soon", slår sig ner i soffan och(tyvärr) får en överdos av kokain. Ja kanske inte världens upplyftande men ni fattar...

En annan som gjort något bra är Gavin Degraw - Best I ever had

Nu blir det soffglid resten av kvällen :)
Trevlig Helg <3

//Anya

[One down]

Febern kom i fredags och jag tänkte, ännu en förkylning. Inte så konstigt med tanke på att jag är på nytt jobb, mycket basilusker och många barn som hostar och nyser rakt ut. Jag har inga problem med sådant, jag har jättebra immunförsvar...trodde jag. Jag har varit magsjuk EN gång i mitt liv vad jag minns, EN gång. Jag har nog inte den där genen som gör att man blir magsjuk har jag tänkt och sagt glatt till andra...Ja det blev ju ett bakslag.

Har inte fått behålla något jag ätit och toaletten har varit min så kallade vän de senaste dygnen. Igår kom min kära mor upp med lite fil i en kasse, hon lämnade över den i trappen, haha. Tack söta <3 

Jag önskar jag hade material hemma så jag kunde skapa något, måla, bygga, vad som helst. För en som annars aldrig är inne och alltid rör på sig är detta döden! Men ska jag vara ärlig så hade jag inte haft kraften att göra något av det. Har börjat följa serien The killing nu och den har jag snart tittat färdigt på, himla bra om inte annat! Baka vill jag inte göra, kan ju inte äta upp vad jag bakar. Hör grannen spika och renovera och blir så sugen på att sätta igång något. Traskade upp till vinden för att se om tvätten var ledig, nej. Traskade bort till mitt förråd, såg mig om och begrep snabbt att där inte var något skoj att göra något av. Tog med mig en säck vinterkläder ner för att rensa. Kom innanför dörren och förstod rätt snabbt att jag var helt slut. Så sjukt! I somras cyklade jag två mil om dagen och nu hade jag inte ork att ens bära en säck med kläder. 

Jag får massor av matcravings men jag kan inte äta något av det!(Flådiga pizzor, köttfärssås och spagetti). Så nu är det horisontellt läge på soffan med en bringare med vatten bredvid och inget sällskap pga smittorisken...wohooo(livet har ju varit mer uppåt!). Förhoppningsvis vänder det snart, på onsdag förväntar jag mig vara tillbaka på jobbet, då ska vi ha fotografering(känns ju superkul efter några dagar med huvudet i toaletten, ser säkert superfräsch ut med rosiga kinder..) Bitter? Jajemen! Jag är inte van att vara sjuk och det känns löjligt och fjantligt att känna mig så här försvarslös. Men som min kloka mamma sa, även du som är så van att springa omkring måste sätta dig och tillåta dig vara sjuk, du kan inte ändra på den saken. Kloka mamma, du känner mig bäst av alla :)

Krya på mig,

//Anya