[Du får inte smaka på livet, det är inte laktosfritt]

[Ibland får tiden gärna stanna till och ge mina tankar platsen de förtjänar]

Ups! Ibland kommer mina tankar lite för snabbt, alla på en gång. Då försöker jag skriva ner dem, men de rinner så snabbt förbi så oftast hinner jag inte med. Tankar om saker jag vill göra, upptäcka och se. Det är som att se 10 tårtor framför dig men du är den enda som inte får smaka för den inte är laktosfri. Senaste tiden har jag stått och stampat. Åhhh, vad jag hatar att stå och stampa! Jobba, sova, äta, jobba, sova, äta...blä, det står mig upp i halsen! Det gör inga under för humöret. Och det känns som att jag inte får någon "belöning" för mödan många gånger.

Jag är en aning frustrerad över att jag inte tar tag i det, styr upp och gör något åt det. "Det är så livet är" hör jag någon säga. Ehh, handlar livet om att slita ut sig, sin kropp, underordna sig och bara vänta på pensionsdagarna? Fråga dig aldrig om det var rätt väg, du får inget svar och kommer aldrig få veta vad som hänt om du tagit den andra vägen. (upplyftande ellerhur :) Det är många vägskyltar som man möter och jag antar att du många gånger väljer annorlunda än du kanske borde eller så väljer du i stundens hetta. 

Klart att jag är glad för mitt liv, min familj och att jag har hälsan men ofta behöver jag det där lilla extra. Då jag känner att jag lever, då pulsen slår så hårt som om den vill kasta sig ut ur halsen på en, då benen har sådan inre kraft så de kan explodera ut i ett enda evigt sprinterlopp. Det är väl meningen att den känslan ska finnas med oss varje dag?...

Nej, jag fortsätter stampa, stampa, stampa och så får vi väl se om jag lyckas stampa igång mig själv!

Tekniken har inte varit med mig på senaste, saker har gått sönder och svikit sin ägarinna. Helst vill de svika samtidigt också. Hoppas på en ändring där. Samt! Till alla negativa(neggon) människor där ute - stick och lägg er i ett getingbo! Jag har inte tid att dra upp er ur bitterhet när jag har fullt upp med mina egna känslor.

(oj, nu svänger humöret..iaf:

Skickar en Glad Mors-dag puss till min härliga mamma <3 Nu är hon iväg på äventyr hos skånska släkten så idag blir det inget fika. Men jag behöver ingen speciell dag för att uppskatta mina nära, det gör jag varenda dag och de mig, vi säger inga ord, men vi vet ju :)

Såg en härlig dokumentär igår om tre generationer där en kvinna intervjuade sin mamma och mormor. Mamman hade någon gång i livet drabbats av en hjärtinfarkt och nu var väl hon en sådan person som inte sa särskilt mycket eller tänkte så mycket på det. Dottern frågade i intervju hur hon kände och mamman säger bara: - Men det gick ju bra.

Logisk, enkel och helt underbar kommentar. Påminner så mycket om min egen mormor. Se den! 
Länken är här:
mormor, mamma och jag

Vill också tacka min käre pappa <3 för all hjälp med Tafsen nu när den har varit dum(var sååååå nära att skrota den, sen blev jag sentimental...hah!) Ni, mina härliga, gosiga föräldrar, är värda mer än allt guld i världen. 

Trevlig solig söndag på er!

//Anya