 |
| Ibland kan man känna sig.. |
Vill dilla lite om självständighet och samhörighet ikväll. Det kan vara svårt att umgås med människor, det krävs "skills", förmåga att vara med andra. Trots att vi bygger upp denna förmåga under hela livet, leds eller tvingas in i det sättet att vara. Jag tycker om att prata med folk, få nya erfarenheter, nya synsätt på saker, hey! Det är inte för inte som jag har de arbeten jag har, det är inte för inte som jag valde att bo i korridor några år. Jag gillar att ha folk och liv runtomkring mig. Jag tycker om när grannarna slamrar i sina skåp, mumlar något bakom en vägg eller när det gnisslar i deras toalettdörr. När jag är på jobbet så är jag där och ja...ger service, pratar och är glad. Men när jag kommer hem! Oo, det är som om någon klipper av trådarna på mig som marionettdocka, precis som att jag hela dagen har hållts uppe av trådarna som sitter fast på mina armar. Trådarna klipps när jag kommer innanför dörren, mycket säkert för att axlarna sänks och tröttheten kommer. Jag har fått lära mig själv att jag nog är mer av en introvert än extrovert person.
För de som är nyfikna så kan ni läsa mer här: Introvert
Känner igen mig i så mycket! Tycker också att det är intressant att jag lär känna mig själv mer och mer varje dag. Många pratar om egentid, det må låta ego, so be it! Jag älskar egentid! Att få vara själv med sina tankar, reflektera och fundera. Lika mycket som jag då kan tycka om att ha människor omkring mig och hitta på saker, så gillar jag mycket tiden när jag är själv. Jag älskar att komma hem, stänga dörren och stänga ute allt ljud, andras idéer om hur saker ska vara, energier osv. Det har inget med att göra att jag ogillar människor, men jag behöver den pausen, tror de flesta behöver det även om många inte tillåter sig att vara bara med sig själva. Funderade på det idag när nära släktingar skulle vara ifrån varandra en vecka. De är aldrig ifrån varandra. Det måste också kännas konstigt. Jag tycker det är en underlig tanke, att man kan vara med en enda person dygnet runt året runt, vänjer man sig någonsin? Om man vänjer sig så borde det vara svårt sen att vänja sig av vid att alltid ha någon vid sin sida. Jag vet inte, hamnar jag i den sitsen och om jag hamnar där så tror jag ändå att jag måste hålla kvar min tid för mig själv för att också kunna ge av mig själv....gör det en något klokare att tänka så? Så är jag lite disträ så ta det inte personligt, det har inte med dig att göra!
För övrigt;
Har en envis förkylning som vandrar neråt, började med ont i svaljet förra veckan, nu har det krypit ner i lungorna och mellangärdet, irriterande!
Tafsen går mig på nerverna och jag vill bara putta ner den i en bilpress, någon bilkunnig som är intresserad att köpa den så ligger den nu på blocket för allmän beskådning. Annars kontakta mig på facebook
Nu är det dags att dyka ner i nytvättade lakan och läsa lite "all världens historia"
Ha en bra vecka Ya´all!
/Anya
