[Leende gaseller tar över stan]

Fötterna lyfter, de flyger fram lätt som ett asplöv uppför backen, med en spänstig kropp som en gasell i blå Adidaströja, studsar den uppför, om och om igen, kikandes över axeln med ett leende. Det hörs en röst: - Kom igen! Kämpa! 

Efter kommer jag...flås,flås,flås. Tunga elefantsteg, pipljud från halsen, jag dör! Seriöst, jag dör, här på mitten av backen dör jag, svettig med utsmetat smink, inte ens ett vacker lik blir man. Jag svär högt, lägger förbannelse över den där leende gasellen framför mig, den som är sådär 5 meter fram hela tiden, precis så långt fram att man inte får tag i den. När man helst av allt önskar är att ta tag i kragen och drar ner den på marken så den rullar ned till backens början. Men sen tackar jag honom för att han puschar, driver på och får mig att fortsätta uppför alla 6 gångerna, nästa vecka springer vi uppför 8 gånger :D Fokus skiter sig några gånger när vi brister ut i skratt med den där udda humorn som konstigt nog alltid kommer fram när vi träffas. Nu är vi igång och det känns underbart! Piggare, gladare och förhoppningsvis en starkare kropp. 

Så jäkla rolig!

Förr sprang vi 4 ggr i veckan, ibland mer, hur orkade vi?! Ska nog bli student igen, hade så mycket mer fritid då! ;) Men ändring, nu är jag pepp och ostoppbar!
Det är sååå värt det efteråt! När man sitter nyduschad och "nymätt" och med 2 liter nytt vatten i kroppen. Med en annalkande träningsvärk i låren så misstänker jag gångproblem imorgon, om inte en omöjlighet att sitta på huk, men vad gör väl det ;D 

Walking Dead har börjat sändas igen! Wunderbaar! Greys Anatomy likaså och på torsdag börjar BlackList, älskar hösten och alla nystarter på serierna :) Bara Game Of Thrones som saknas nu ;)

//Anya

[Röda bloddroppar ger ingen mjölk]

Blev lite sentimental ikväll när jag kikade igenom min blogg. 

Började skriva i juni 2011. Det är 3 års tid! Vart tog de åren vägen? Så mycket jag gjort, så mycket jag sett, så mycket jag har upplevt...på gott och ont, ja, det onda hade gärna fått avstå från min livsplan(Hey! Det ingick ju inte ens i min plan!) Vad tänkte det när det stod där vid vägskälet egentligen. Måste ju ha funnits andra vägar än just min eller?Men jag antar att hade det inte valt min, så hade någon annan fått en fartdåre på sin lugna gata. Man blir starkare av omvälvande händelser, även om jag kanske hade skippat den ena eller andra eller möjligtvis alla tre. Vissa får en större beskärd del än andra av de där händelserna, andra tappar på sin höjd bort sin mobil, lucky you! Ni kan fortsätta vandra i naivitet och ovetskap, jag hade gärna bytt! För VAD ska jag med den här sortens kunskap till med egentligen? Vad har den att ge mig, att fylla mitt liv med? Glädje? Nej. Lycka? Nope. Ångest? Oro? Illamående? Check. Men, nej, självklart går jag inte runt och oroar mig 24/7! När de tankarna kommer tar jag dem till mig, låter dem komma, tänker på dem en stund och lägger dem sen åt sidan. Som en bok som fångat min uppmärksamhet för en stund. Fick höra av en mycket klok person att dem inte försvinner bara för att man skjuter undan dem. Jag har bara blivit mer uppmärksam eller vaksam om du så vill...

"Endel"(hihi, din stavning Anna)påstår att det inte finns någon godhet och ondska, jag påstår tvärtom! Människor har en uppfattning om saker och ting, hur det ska tänkas vara på ett speciellt sätt. Det är möjligt att för dem, i deras verklighet så är det just det, rätt. Men för resten som tänker olika än dem? Hur gör man för att hamna på samma plan? Världsbilder krockar...och här står vi mittemellan och försöker göra gröt.(makes sences?)

Skådespelerska Drew Barrymore sa en gång i en intervju: - Only when you´re home alone, you are in your truest state. Det ligger något i det där du Drew....

Blev lite tungt inlägg ikväll också men någon nytta ska man göra av tiden :D

Piggar upp texten lite och säger att jag ska köra s**ten ur min kropp imorrn, då blir det backträning med Marcus! Hoppas det regnar, så det blir så där lerigt och äckligt som det brukar blir i Stadiums träningsreklamer :D 

<3 Till de mina <3

//Anya

[När huvudet vill två håll, hoppar hjärtat in och då försvinner logiken]

Ett tag sen jag skrev, så är rädd att detta kommer bli det där filosoferande inlägget. Ska hålla mig kort ;P

Home - Make this Place Your

Jag har många saker klart för mig, vart jag vill, vad jag vill och hur jag vill. Sakerna finns där i mitt inre, svårigheten är att göra dem till verklighet. Så fort känslor rör om i grytan så tappar jag mig, känslor är inte logiska för mig, men visst, logik är tråkigt :)
Ibland intalar jag mig att jag är redo, ibland rusar jag därifrån. Det är stjärntecknet tvillingens natur(ni tvillingar förstår säkert mitt ologiska babblande). Med snabba svängar och ändring av kurs så söker vi efter nya intryck hela tiden, tröttnar snabbt och flyr iväg till nästa erövring. Jag vill göra allt och ingenting på en och samma gång och helst på EN gång. Huvudet virvlar av tankar, som en evig labyrint där man aldrig hittar ut, aldrig hittar svar. Nej, det är inte alltid skoj att vara aktiv i tankarna 24/7. Jag vill också lära mig att vara den där som landar, som hittar mitt jag, mitt mentala lugn. Slappa på soffan, right, inga problem! Det är min insida som springer maraton. Antar att jag behöver hitta det där som gör att jag kan stänga av, en sysselsättning eller hobby som gör att allt annat hamnar i väntelistan, om bara för en stund. 

Längtar så innerligt till vecka 44, då blir det Dalaresa och Halloweenskoj där uppe med syster o familj. Ska kasta toapapper på huset bredvid dem(det är lugnt,, det bor ingen där) :D
Syster vill att jag flyttar upp. Det är oerhört fint där! Men det är inte skärgården och det är inte den friska havsluften. Att göra ett val mellan vart man ska bo och närhet till familj sa ingen behöva göra. Jag umgås mycket med min familj för att jag har turen att ha fått dessa människor runtomkring mig som jag älskar, trivs med och som finns där för mig och vice versa. Alla har inte den turen tyvärr, men missunna ingen den chansen! 

Och va f'n hände med mitt fotograferande? Fotade jättemycket förr, nu? knappt någonting! :( Känns trist att skylla på tidsbrist men så är fallet...:( Jag har ju talang för tusan! ;)

[Res, upptäck och lev men kom tillbaka till ditt hjärtas bo]  

//Anya