Har inte fått behålla något jag ätit och toaletten har varit min så kallade vän de senaste dygnen. Igår kom min kära mor upp med lite fil i en kasse, hon lämnade över den i trappen, haha. Tack söta <3
Jag önskar jag hade material hemma så jag kunde skapa något, måla, bygga, vad som helst. För en som annars aldrig är inne och alltid rör på sig är detta döden! Men ska jag vara ärlig så hade jag inte haft kraften att göra något av det. Har börjat följa serien The killing nu och den har jag snart tittat färdigt på, himla bra om inte annat! Baka vill jag inte göra, kan ju inte äta upp vad jag bakar. Hör grannen spika och renovera och blir så sugen på att sätta igång något. Traskade upp till vinden för att se om tvätten var ledig, nej. Traskade bort till mitt förråd, såg mig om och begrep snabbt att där inte var något skoj att göra något av. Tog med mig en säck vinterkläder ner för att rensa. Kom innanför dörren och förstod rätt snabbt att jag var helt slut. Så sjukt! I somras cyklade jag två mil om dagen och nu hade jag inte ork att ens bära en säck med kläder.
Jag får massor av matcravings men jag kan inte äta något av det!(Flådiga pizzor, köttfärssås och spagetti). Så nu är det horisontellt läge på soffan med en bringare med vatten bredvid och inget sällskap pga smittorisken...wohooo(livet har ju varit mer uppåt!). Förhoppningsvis vänder det snart, på onsdag förväntar jag mig vara tillbaka på jobbet, då ska vi ha fotografering(känns ju superkul efter några dagar med huvudet i toaletten, ser säkert superfräsch ut med rosiga kinder..) Bitter? Jajemen! Jag är inte van att vara sjuk och det känns löjligt och fjantligt att känna mig så här försvarslös. Men som min kloka mamma sa, även du som är så van att springa omkring måste sätta dig och tillåta dig vara sjuk, du kan inte ändra på den saken. Kloka mamma, du känner mig bäst av alla :)
Krya på mig,
//Anya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar