[Does It Make Any Sense]

Det finns en fagrare glans, någon annanstans

Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå

För du får ingen tröst, av din inre röst

Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på

Du har så rätt Winnerbäck. dina ord träffade mitt i den djupaste, innersta kärnan för många år sedan och gör så fortfarande. Grå dagar med mörker, åh vad jag längtar bort!

Pratade med en nära vän som kände precis likadant och säkert många andra med oss. Håll ut säger resten...

När någon skärmar av, håller sig på avstånd eller inte svarar, ta det inte personligt, det handlar inte om er. Känner ni personen väl så vet ni varför. Låt dem vara, låta dem tänka ifred. När det är gjort så lovar jag att de kommer ut i ljuset till er andra lika skinande och glada som vanligt. Man behöver bryta ner för att bygga upp,  jag vet, jag har gjort det. Så mycket där inom som rör, som upprör, som gnager, som plötsligt tittar fram då och då och påminner, nähä du! Tro inte att du ska glömma! Vi går inte att radera! Lukterna, bilderna, känslorna man inte kan ta på som gör att den vanliga dagen ter sig så där annorlunda eller rent av oviktig som den kanske inte gjorde igår. Då man känner sig så där liten att man vill krympa ihop till en obefintlig betydelselös klump och bli tröstad av en varm famn som säger att att kommer bli bra. Vi vill ha garantier på allt men vi kan bara få det på saker vi köper för pengar, inte på livet. 

Jag blir arg på mig själv för att jag blir uttråkad så snabbt, snabbt ska det gå, kvickt som en höstvind i oktober. Det är förstås just därför. Stanna upp och det kommer. Nej, byt bort, gör nytt, släng iväg, kasta långt! Det spritter i kroppen av rastlöshet och frustration just nu. Förändring, förändring, förändrig kom nu! 

Det är så mycket skit som händer i världen just nu, ta hand om varandra! <3

Favoriterna just nu:

Kat Dahlia - I Think I´m In Love

Elliphant - Never Been In Love

//Anya

[Friday Im In Love]

Den här helgen kom inte en dag för tidigt!

Njuter av min iskalla Falcon Koppar. De senaste veckorna har varit tuffa arbetsmässigt, börjar känna av min rygg efter alla lyft men! En viking klagar inte, le och gå vidare, det är vad jag har lärt mig. Jag fortsätter att stärka kroppen istället så försvinner nog det onda :)

På tal om....imorgon är det löpningens daaag! Gissa vad jag ska pyssla med då ;D 

Häromdagen sprang jag 6:an på Rosenholm, älskar den slingan! Lagom mycket natur och backar och folktomt. Den frusna marken gjorde det svårt att hålla ett snabbare tempo men det gick ändå. Däremot längtar jag till våren och mina långdistansrundor på cykel i solsken och bland gyllengula rapsfält <3  

Har köpt en ny ringklocka som jag ska plinga i när jag susar förbi alla sniglar ;) funderade på ett bilhorn men kände att det nog klassas som ett medel mot svaga hjärtan så jag lät bli...

Har börjat släktforska och funnit massor med historiagodis, än så länge har ingen drottning eller liknande dykt upp i trädet(förrän 1985 that is haha ;) jag väntar med spänning på ett släktträd som ska skickas med snigelposten. Jag tycker det är lite sorgligt att jag inte fått träffa farmor eller morfar innan de gick vidare. När jag tittar på gamla kort kan jag inte hjälpa att känna att jag hade velat vara där och dela deras vardag, det tråkiga är väl att inse att det aldrig kommer att hända, men jag är glad att jag får dela deras vardag som varit med hjälp av korten och mina föräldrars historier.

Har pysslat lite i programmet Audacity, rätt skoj när man väl fattar hur man ska göra :P
Döm inte, mitt gitarrplockande är inte perfekt I know.

Trevlig helg Ya´all!
//Anya

[Verkligheten tar ett djup andetag varje dag]

I väntan på mer. I väntan på att leva. I jakten på annat så går vi här, 

vi försöker få timmar, minuter och sekunder att ha en mening. 

Vi skynda oss fram, så snabbt att vi inte hinner med.

Vi letar, vi söker, hälften av oss finner, 

vi känner, vi låtsas och hälften av oss försvinner.

Hälften verkar inte bry sig alls. 

Vi tänker, funderar, kommunicerar och vänder ord.

Ofta så vänder vi dem så mycket att vi är tillbaka där vi började. 

Många är skadade, några är brutna

men vi är ju bra på att låtsas, ellerhur?

fasaden utåt, inte visa dig svag nu, 

inte visa att du behöver någon du,

för du vet ju att alla är lika skadade som du.

Du har dig själv närmast,

det är du som andas med dina lungor,

det är du som känner ditt hjärta slå,

sluta jaga livet, livet är hos dig nu,

varje dag, varje natt, varje andetag du tar.

Hur säger man till sina nära sådant ord inte kan beskriva?

Sådant som gör så ont i bröstet så det ska sprängas,

om rädslan att förlora, att tappa och gå itu.

[Till alla nära mig som varit, är och ska bli]

//Anya

[Leende gaseller tar över stan]

Fötterna lyfter, de flyger fram lätt som ett asplöv uppför backen, med en spänstig kropp som en gasell i blå Adidaströja, studsar den uppför, om och om igen, kikandes över axeln med ett leende. Det hörs en röst: - Kom igen! Kämpa! 

Efter kommer jag...flås,flås,flås. Tunga elefantsteg, pipljud från halsen, jag dör! Seriöst, jag dör, här på mitten av backen dör jag, svettig med utsmetat smink, inte ens ett vacker lik blir man. Jag svär högt, lägger förbannelse över den där leende gasellen framför mig, den som är sådär 5 meter fram hela tiden, precis så långt fram att man inte får tag i den. När man helst av allt önskar är att ta tag i kragen och drar ner den på marken så den rullar ned till backens början. Men sen tackar jag honom för att han puschar, driver på och får mig att fortsätta uppför alla 6 gångerna, nästa vecka springer vi uppför 8 gånger :D Fokus skiter sig några gånger när vi brister ut i skratt med den där udda humorn som konstigt nog alltid kommer fram när vi träffas. Nu är vi igång och det känns underbart! Piggare, gladare och förhoppningsvis en starkare kropp. 

Så jäkla rolig!

Förr sprang vi 4 ggr i veckan, ibland mer, hur orkade vi?! Ska nog bli student igen, hade så mycket mer fritid då! ;) Men ändring, nu är jag pepp och ostoppbar!
Det är sååå värt det efteråt! När man sitter nyduschad och "nymätt" och med 2 liter nytt vatten i kroppen. Med en annalkande träningsvärk i låren så misstänker jag gångproblem imorgon, om inte en omöjlighet att sitta på huk, men vad gör väl det ;D 

Walking Dead har börjat sändas igen! Wunderbaar! Greys Anatomy likaså och på torsdag börjar BlackList, älskar hösten och alla nystarter på serierna :) Bara Game Of Thrones som saknas nu ;)

//Anya

[Röda bloddroppar ger ingen mjölk]

Blev lite sentimental ikväll när jag kikade igenom min blogg. 

Började skriva i juni 2011. Det är 3 års tid! Vart tog de åren vägen? Så mycket jag gjort, så mycket jag sett, så mycket jag har upplevt...på gott och ont, ja, det onda hade gärna fått avstå från min livsplan(Hey! Det ingick ju inte ens i min plan!) Vad tänkte det när det stod där vid vägskälet egentligen. Måste ju ha funnits andra vägar än just min eller?Men jag antar att hade det inte valt min, så hade någon annan fått en fartdåre på sin lugna gata. Man blir starkare av omvälvande händelser, även om jag kanske hade skippat den ena eller andra eller möjligtvis alla tre. Vissa får en större beskärd del än andra av de där händelserna, andra tappar på sin höjd bort sin mobil, lucky you! Ni kan fortsätta vandra i naivitet och ovetskap, jag hade gärna bytt! För VAD ska jag med den här sortens kunskap till med egentligen? Vad har den att ge mig, att fylla mitt liv med? Glädje? Nej. Lycka? Nope. Ångest? Oro? Illamående? Check. Men, nej, självklart går jag inte runt och oroar mig 24/7! När de tankarna kommer tar jag dem till mig, låter dem komma, tänker på dem en stund och lägger dem sen åt sidan. Som en bok som fångat min uppmärksamhet för en stund. Fick höra av en mycket klok person att dem inte försvinner bara för att man skjuter undan dem. Jag har bara blivit mer uppmärksam eller vaksam om du så vill...

"Endel"(hihi, din stavning Anna)påstår att det inte finns någon godhet och ondska, jag påstår tvärtom! Människor har en uppfattning om saker och ting, hur det ska tänkas vara på ett speciellt sätt. Det är möjligt att för dem, i deras verklighet så är det just det, rätt. Men för resten som tänker olika än dem? Hur gör man för att hamna på samma plan? Världsbilder krockar...och här står vi mittemellan och försöker göra gröt.(makes sences?)

Skådespelerska Drew Barrymore sa en gång i en intervju: - Only when you´re home alone, you are in your truest state. Det ligger något i det där du Drew....

Blev lite tungt inlägg ikväll också men någon nytta ska man göra av tiden :D

Piggar upp texten lite och säger att jag ska köra s**ten ur min kropp imorrn, då blir det backträning med Marcus! Hoppas det regnar, så det blir så där lerigt och äckligt som det brukar blir i Stadiums träningsreklamer :D 

<3 Till de mina <3

//Anya

[När huvudet vill två håll, hoppar hjärtat in och då försvinner logiken]

Ett tag sen jag skrev, så är rädd att detta kommer bli det där filosoferande inlägget. Ska hålla mig kort ;P

Home - Make this Place Your

Jag har många saker klart för mig, vart jag vill, vad jag vill och hur jag vill. Sakerna finns där i mitt inre, svårigheten är att göra dem till verklighet. Så fort känslor rör om i grytan så tappar jag mig, känslor är inte logiska för mig, men visst, logik är tråkigt :)
Ibland intalar jag mig att jag är redo, ibland rusar jag därifrån. Det är stjärntecknet tvillingens natur(ni tvillingar förstår säkert mitt ologiska babblande). Med snabba svängar och ändring av kurs så söker vi efter nya intryck hela tiden, tröttnar snabbt och flyr iväg till nästa erövring. Jag vill göra allt och ingenting på en och samma gång och helst på EN gång. Huvudet virvlar av tankar, som en evig labyrint där man aldrig hittar ut, aldrig hittar svar. Nej, det är inte alltid skoj att vara aktiv i tankarna 24/7. Jag vill också lära mig att vara den där som landar, som hittar mitt jag, mitt mentala lugn. Slappa på soffan, right, inga problem! Det är min insida som springer maraton. Antar att jag behöver hitta det där som gör att jag kan stänga av, en sysselsättning eller hobby som gör att allt annat hamnar i väntelistan, om bara för en stund. 

Längtar så innerligt till vecka 44, då blir det Dalaresa och Halloweenskoj där uppe med syster o familj. Ska kasta toapapper på huset bredvid dem(det är lugnt,, det bor ingen där) :D
Syster vill att jag flyttar upp. Det är oerhört fint där! Men det är inte skärgården och det är inte den friska havsluften. Att göra ett val mellan vart man ska bo och närhet till familj sa ingen behöva göra. Jag umgås mycket med min familj för att jag har turen att ha fått dessa människor runtomkring mig som jag älskar, trivs med och som finns där för mig och vice versa. Alla har inte den turen tyvärr, men missunna ingen den chansen! 

Och va f'n hände med mitt fotograferande? Fotade jättemycket förr, nu? knappt någonting! :( Känns trist att skylla på tidsbrist men så är fallet...:( Jag har ju talang för tusan! ;)

[Res, upptäck och lev men kom tillbaka till ditt hjärtas bo]  

//Anya

[It is what it is...]

...Or is it?

Ibland kan man känna sig..

Precis betalat tillbaka sista summan på kvarskatten, skönt att slippa! Det var ju ingen liten summa!

Vill dilla lite om självständighet och samhörighet ikväll. Det kan vara svårt att umgås med människor, det krävs "skills", förmåga att vara med andra. Trots att vi bygger upp denna förmåga under hela livet, leds eller tvingas in i det sättet att vara. Jag tycker om att prata med folk, få nya erfarenheter, nya synsätt på saker, hey! Det är inte för inte som jag har de arbeten jag har, det är inte för inte som jag valde att bo i korridor några år. Jag gillar att ha folk och liv runtomkring mig. Jag tycker om när grannarna slamrar i sina skåp, mumlar något bakom en vägg eller när det gnisslar i deras toalettdörr. När jag är på jobbet så är jag där och ja...ger service, pratar och är glad. Men när jag kommer hem! Oo, det är som om någon klipper av trådarna på mig som marionettdocka, precis som att jag hela dagen har hållts uppe av trådarna som sitter fast på mina armar. Trådarna klipps när jag kommer innanför dörren, mycket säkert för att axlarna sänks och tröttheten kommer. Jag har fått lära mig själv att jag nog är mer av en introvert än extrovert person.

För de som är nyfikna så kan ni läsa mer här: Introvert

Känner igen mig i så mycket! Tycker också att det är intressant att jag lär känna mig själv mer och mer varje dag. Många pratar om egentid, det må låta ego, so be it! Jag älskar egentid! Att få vara själv med sina tankar, reflektera och fundera. Lika mycket som jag då kan tycka om att ha människor omkring mig och hitta på saker, så gillar jag mycket tiden när jag är själv. Jag älskar att komma hem, stänga dörren och stänga ute allt ljud, andras idéer om hur saker ska vara, energier osv. Det har inget med att göra att jag ogillar människor, men jag behöver den pausen, tror de flesta behöver det även om många inte tillåter sig att vara bara med sig själva. Funderade på det idag när nära släktingar skulle vara ifrån varandra en vecka. De är aldrig ifrån varandra. Det måste också kännas konstigt. Jag tycker det är en underlig tanke, att man kan vara med en enda person dygnet runt året runt, vänjer man sig någonsin? Om man vänjer sig så borde det vara svårt sen att vänja sig av vid att alltid ha någon vid sin sida. Jag vet inte, hamnar jag i den sitsen och om jag hamnar där så tror jag ändå att jag måste hålla kvar min tid för mig själv för att också kunna ge av mig själv....gör det en något klokare att tänka så? Så är jag lite disträ så ta det inte personligt, det har inte med dig att göra!

För övrigt;
Har en envis förkylning som vandrar neråt, började med ont i svaljet förra veckan, nu har det krypit ner i lungorna och mellangärdet, irriterande!
Tafsen går mig på nerverna och jag vill bara putta ner den i en bilpress, någon bilkunnig som är intresserad att köpa den så ligger den nu på blocket för allmän beskådning. Annars kontakta mig på facebook

Nu är det dags att dyka ner i nytvättade lakan och läsa lite "all världens historia"
Ha en bra vecka Ya´all!

/Anya