[Ännu ett ärr i mitt hjärta]

Finns det något sätt att få sorg att kännas lättare så är det genom att skriva.

Saffron gick bort idag.

Vännen som gått vid min sida i 15 år.
Hon som spunnit i mitt knä.
Hon som pratat med mig på sitt vis.
Hon som mött mig i hallen varje dag när jag kom hem.
Jag visste ju det, jag visste att det skulle komma,
Igår var hon så dålig att hon trillade ner från soffan,
I morse intalade jag mig att hon var piggare,
Gav henne kattmjölk, det lilla hon drack.
Sen ringde jag kliniken med gråt i halsen,
Trodde jag kunde vara stark,
Vi fick en tid en timme senare,
Den här timmen var som ett svart hål av väntan,
Men jag tänkte göra det bästa av den lilla tid vi hade kvar tillsammans,
Spelade gitarr för henne, det har hon alltid tyckt om,
Pussade henne bakom örat, på det där speciella stället,
Jag bäddad fint med hennes rosa filt i hennes resebur som hon hatade,
Men hon gick in utan protest,
Hon låg med tungt huvud på filten hela vägen,
Det kom ett mjau lite då och då,

Jag sjöng för henne i bilen på väg till kliniken,
Strök hennes päls på operationsbordet,
Sen var det över, bara sådär,
Rodde till sommarstugan,
Tog ut hennes slappa lilla kropp och la henne i ett fint påslakan,
I ett hål under en ek,
När jag kom hem stod jag i hallen en stund,
I min hand hade jag en tom bur med en rosa filt i och ingen mötte mig där.

Nu har jag plockat bort leksaker, matskål o sådant. Kattsanden o maten får jag ge till syrrans katt. Man får lov att sörja en katt, ett djur eller i detta fallet en familjemedlem, min familj. 

Vila i frid under korkeken min kära lilla Saffron <3<3<3 Jag älskar dig till månen och tillbaka!

//Anya

[A Sky Full Of Stars]

[Att hela livet slita fem dagar i veckan för att vara ledig två 

är inte riktigt till vår fördel, så jag tog fredagen ledigt]

Ojojoj, long time no writing, but don´t worry, I´m around, I just don´t have anything good to report....till now! 

Big News, Read all about it!
Dalasyster med familj flyttar till söder! <3<3<3 Har inte riktigt förstått det än. Dels för att de ju har bott där 6...7år och ska flytta hela familjen från deras vardag. Dels för att syster ibland har haft storslagna idéer som har stannat..ja just vid idéer ;D Men nu är det alltså klart! Så jag ser fram emot mycket gos med syskonbarn OCH EM: killa armen i soffan en fredag framför tvn är ett måste(ååhh Em, vi har mycket att ta igen! Hah!) 

Jag har också haft lite funderingar över en viss sak...vi kan kalla det..ett ljus. Och har kommit på att jag, som så ofta får panikångest över just det här ljuset, inte har det just nu. Detta är alltså nytt för mig! Vågar knappt ta på det för att jag är rädd att det faller sönder som ett bränt papper. En märklig känsla det där att våga släppa kontrollen över ljus som man inte kan styra över. Det är en styrka hos många...eller ren idioti. I vilket fall så ser jag det som ett pussel...en bit i taget. Hålla ljuset brinnande.

Har även detta året lovat att springa blodomloppet, kruxet är ju att...tjaa..milen sprang jag senast förra årets lopp...såå...att..ehh...ja lycka till till mig! 

Nytt på Spotify och i mina lurar(Toppenmusik att cykla, springa eller bara gunga till). Music Is life!

Loreen - Paper Light

Major Lazer - Lean on

Kygo - Stole The Show

Sia - Elastic Heart

Bonus:

Elle King - Ex´s & Oh´s

Semester imorgon då och jag har massa gott att fixa med denna dag, ser fram emot detta!
Godnatt*

//Anya

[Does It Make Any Sense]

Det finns en fagrare glans, någon annanstans

Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå

För du får ingen tröst, av din inre röst

Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på

Du har så rätt Winnerbäck. dina ord träffade mitt i den djupaste, innersta kärnan för många år sedan och gör så fortfarande. Grå dagar med mörker, åh vad jag längtar bort!

Pratade med en nära vän som kände precis likadant och säkert många andra med oss. Håll ut säger resten...

När någon skärmar av, håller sig på avstånd eller inte svarar, ta det inte personligt, det handlar inte om er. Känner ni personen väl så vet ni varför. Låt dem vara, låta dem tänka ifred. När det är gjort så lovar jag att de kommer ut i ljuset till er andra lika skinande och glada som vanligt. Man behöver bryta ner för att bygga upp,  jag vet, jag har gjort det. Så mycket där inom som rör, som upprör, som gnager, som plötsligt tittar fram då och då och påminner, nähä du! Tro inte att du ska glömma! Vi går inte att radera! Lukterna, bilderna, känslorna man inte kan ta på som gör att den vanliga dagen ter sig så där annorlunda eller rent av oviktig som den kanske inte gjorde igår. Då man känner sig så där liten att man vill krympa ihop till en obefintlig betydelselös klump och bli tröstad av en varm famn som säger att att kommer bli bra. Vi vill ha garantier på allt men vi kan bara få det på saker vi köper för pengar, inte på livet. 

Jag blir arg på mig själv för att jag blir uttråkad så snabbt, snabbt ska det gå, kvickt som en höstvind i oktober. Det är förstås just därför. Stanna upp och det kommer. Nej, byt bort, gör nytt, släng iväg, kasta långt! Det spritter i kroppen av rastlöshet och frustration just nu. Förändring, förändring, förändrig kom nu! 

Det är så mycket skit som händer i världen just nu, ta hand om varandra! <3

Favoriterna just nu:

Kat Dahlia - I Think I´m In Love

Elliphant - Never Been In Love

//Anya

[Friday Im In Love]

Den här helgen kom inte en dag för tidigt!

Njuter av min iskalla Falcon Koppar. De senaste veckorna har varit tuffa arbetsmässigt, börjar känna av min rygg efter alla lyft men! En viking klagar inte, le och gå vidare, det är vad jag har lärt mig. Jag fortsätter att stärka kroppen istället så försvinner nog det onda :)

På tal om....imorgon är det löpningens daaag! Gissa vad jag ska pyssla med då ;D 

Häromdagen sprang jag 6:an på Rosenholm, älskar den slingan! Lagom mycket natur och backar och folktomt. Den frusna marken gjorde det svårt att hålla ett snabbare tempo men det gick ändå. Däremot längtar jag till våren och mina långdistansrundor på cykel i solsken och bland gyllengula rapsfält <3  

Har köpt en ny ringklocka som jag ska plinga i när jag susar förbi alla sniglar ;) funderade på ett bilhorn men kände att det nog klassas som ett medel mot svaga hjärtan så jag lät bli...

Har börjat släktforska och funnit massor med historiagodis, än så länge har ingen drottning eller liknande dykt upp i trädet(förrän 1985 that is haha ;) jag väntar med spänning på ett släktträd som ska skickas med snigelposten. Jag tycker det är lite sorgligt att jag inte fått träffa farmor eller morfar innan de gick vidare. När jag tittar på gamla kort kan jag inte hjälpa att känna att jag hade velat vara där och dela deras vardag, det tråkiga är väl att inse att det aldrig kommer att hända, men jag är glad att jag får dela deras vardag som varit med hjälp av korten och mina föräldrars historier.

Har pysslat lite i programmet Audacity, rätt skoj när man väl fattar hur man ska göra :P
Döm inte, mitt gitarrplockande är inte perfekt I know.

Trevlig helg Ya´all!
//Anya

[Verkligheten tar ett djup andetag varje dag]

I väntan på mer. I väntan på att leva. I jakten på annat så går vi här, 

vi försöker få timmar, minuter och sekunder att ha en mening. 

Vi skynda oss fram, så snabbt att vi inte hinner med.

Vi letar, vi söker, hälften av oss finner, 

vi känner, vi låtsas och hälften av oss försvinner.

Hälften verkar inte bry sig alls. 

Vi tänker, funderar, kommunicerar och vänder ord.

Ofta så vänder vi dem så mycket att vi är tillbaka där vi började. 

Många är skadade, några är brutna

men vi är ju bra på att låtsas, ellerhur?

fasaden utåt, inte visa dig svag nu, 

inte visa att du behöver någon du,

för du vet ju att alla är lika skadade som du.

Du har dig själv närmast,

det är du som andas med dina lungor,

det är du som känner ditt hjärta slå,

sluta jaga livet, livet är hos dig nu,

varje dag, varje natt, varje andetag du tar.

Hur säger man till sina nära sådant ord inte kan beskriva?

Sådant som gör så ont i bröstet så det ska sprängas,

om rädslan att förlora, att tappa och gå itu.

[Till alla nära mig som varit, är och ska bli]

//Anya

[Leende gaseller tar över stan]

Fötterna lyfter, de flyger fram lätt som ett asplöv uppför backen, med en spänstig kropp som en gasell i blå Adidaströja, studsar den uppför, om och om igen, kikandes över axeln med ett leende. Det hörs en röst: - Kom igen! Kämpa! 

Efter kommer jag...flås,flås,flås. Tunga elefantsteg, pipljud från halsen, jag dör! Seriöst, jag dör, här på mitten av backen dör jag, svettig med utsmetat smink, inte ens ett vacker lik blir man. Jag svär högt, lägger förbannelse över den där leende gasellen framför mig, den som är sådär 5 meter fram hela tiden, precis så långt fram att man inte får tag i den. När man helst av allt önskar är att ta tag i kragen och drar ner den på marken så den rullar ned till backens början. Men sen tackar jag honom för att han puschar, driver på och får mig att fortsätta uppför alla 6 gångerna, nästa vecka springer vi uppför 8 gånger :D Fokus skiter sig några gånger när vi brister ut i skratt med den där udda humorn som konstigt nog alltid kommer fram när vi träffas. Nu är vi igång och det känns underbart! Piggare, gladare och förhoppningsvis en starkare kropp. 

Så jäkla rolig!

Förr sprang vi 4 ggr i veckan, ibland mer, hur orkade vi?! Ska nog bli student igen, hade så mycket mer fritid då! ;) Men ändring, nu är jag pepp och ostoppbar!
Det är sååå värt det efteråt! När man sitter nyduschad och "nymätt" och med 2 liter nytt vatten i kroppen. Med en annalkande träningsvärk i låren så misstänker jag gångproblem imorgon, om inte en omöjlighet att sitta på huk, men vad gör väl det ;D 

Walking Dead har börjat sändas igen! Wunderbaar! Greys Anatomy likaså och på torsdag börjar BlackList, älskar hösten och alla nystarter på serierna :) Bara Game Of Thrones som saknas nu ;)

//Anya

[Röda bloddroppar ger ingen mjölk]

Blev lite sentimental ikväll när jag kikade igenom min blogg. 

Började skriva i juni 2011. Det är 3 års tid! Vart tog de åren vägen? Så mycket jag gjort, så mycket jag sett, så mycket jag har upplevt...på gott och ont, ja, det onda hade gärna fått avstå från min livsplan(Hey! Det ingick ju inte ens i min plan!) Vad tänkte det när det stod där vid vägskälet egentligen. Måste ju ha funnits andra vägar än just min eller?Men jag antar att hade det inte valt min, så hade någon annan fått en fartdåre på sin lugna gata. Man blir starkare av omvälvande händelser, även om jag kanske hade skippat den ena eller andra eller möjligtvis alla tre. Vissa får en större beskärd del än andra av de där händelserna, andra tappar på sin höjd bort sin mobil, lucky you! Ni kan fortsätta vandra i naivitet och ovetskap, jag hade gärna bytt! För VAD ska jag med den här sortens kunskap till med egentligen? Vad har den att ge mig, att fylla mitt liv med? Glädje? Nej. Lycka? Nope. Ångest? Oro? Illamående? Check. Men, nej, självklart går jag inte runt och oroar mig 24/7! När de tankarna kommer tar jag dem till mig, låter dem komma, tänker på dem en stund och lägger dem sen åt sidan. Som en bok som fångat min uppmärksamhet för en stund. Fick höra av en mycket klok person att dem inte försvinner bara för att man skjuter undan dem. Jag har bara blivit mer uppmärksam eller vaksam om du så vill...

"Endel"(hihi, din stavning Anna)påstår att det inte finns någon godhet och ondska, jag påstår tvärtom! Människor har en uppfattning om saker och ting, hur det ska tänkas vara på ett speciellt sätt. Det är möjligt att för dem, i deras verklighet så är det just det, rätt. Men för resten som tänker olika än dem? Hur gör man för att hamna på samma plan? Världsbilder krockar...och här står vi mittemellan och försöker göra gröt.(makes sences?)

Skådespelerska Drew Barrymore sa en gång i en intervju: - Only when you´re home alone, you are in your truest state. Det ligger något i det där du Drew....

Blev lite tungt inlägg ikväll också men någon nytta ska man göra av tiden :D

Piggar upp texten lite och säger att jag ska köra s**ten ur min kropp imorrn, då blir det backträning med Marcus! Hoppas det regnar, så det blir så där lerigt och äckligt som det brukar blir i Stadiums träningsreklamer :D 

<3 Till de mina <3

//Anya