[Energi är en härlig sak]

Sitter och kämpar mig igenom en text angående genus som ska tas upp på morgondagens APT. Trodde skolan med alla dessa påtvingade texter var över? Nåja, lite intressant är allt prat om att det ska vara så jämställt och genusinriktat i förskolan och så ser jag inte en enda karl som arbetar där. I vilket fall....jag läser på. Genus är en uppfattning om jämställdhet som vi människor har och önskar att det ska vara, vilket jag anser aldrig kommer att hända. Jo, man kan alltid sträva efter det och förbättra men jämställt....nej. Det gäller inte bara genus, det kan gälla val av tapet där hemma, det kan gälla att få mindre ketchup på korven i korvkiosken än vad personen före fick(och då känner du dig förstås jäääättemycket förbisedd och orättvist behandlad!). För att ta ett exempel; När jag blir oense med en person som råkar vara en man så är det inte så att ja står och tänker på att denne är en "manlig individ" och därför direkt kopplar det till genustänket; - Typiskt karlar! Det handlar om hur DU tänker när du bemöter andra, dömer du? Blir du bedömd? Neeej, tänker du, jag dömer aldrig någon innan jag har lärt känna människan. Jo, alla får vi en viss uppfattning om nya människor vi möter. Hallå! Vi har fått det klart för oss efter endast 90 sekunder! Konstiga kläder? Kanske har en tvättdag. Vart jag vill komma är att man inte alltid behöver hitta en undanflykt för hur en person ser ut eller beter sig. Har vi rätt att korrigera när vi tycker att någon gör något "tokigt" eller utmärker sig för att det inte innefattas i vad vi anser vara normalt och rätt. 
Tänk efter näst gång du hamnar i en sådan situation och fråga dig själv, varför tänker jag så här? och till vilken mening? Har jag rätt att döma den här personen, jag känner den inte ens. Du kanske aldrig mer kommer att träffa denna personen och om du gör det så kanske det blir en person som öppnar ditt sinne och får dig att tänka på ett annat sätt.
Sätt en spegel framför ditt ansikte och du lär bli förvånad över hur du själv utmärker dig. 

På tal om att utmärka sig så är jag en stolt syster till min syster som är med i aftonbladets bilaga Hanna c/o Amanda, två hela sidor om lille Julian! Köp, läs och insup! Den finns i butik fram till 31 mars. Jag köpte den såklart direkt idag;

Inflik;
Jag ska till Globen för första gången, någonsin! Tillsammans med ett gott gäng flickor så ska jag lyssna och insupa Pinks musik en hel kväll den 26 maj :D Så nu pillar jag med en låtlista på spotify så jag kan sjunga med :)

Damen till ära:
Blow me one last kiss - P!nk

Idag har varit en ledig dag och jag har hunnit med mycket saker som behöver förberedas på det personliga planet. Har haft premiär i långdistans på cykel idag, trots förkylning! Jo, jag kan inte sitta still när det är fint väder. Men då är du ju inte sjuk, tycker många. Men jag har alltid varit sådan. Trots sjukdomar så har jag varit en hoppetossa (som mormor kallade mig) Jag har inte ro att ligga och bliga i taket för lite snuva. Ingen feber, ingen vila!
Fest i korridoren ikväll här bredvid..nej det är inte det ultimata att bo i korridor när man är förvärvsarbetare...men snart så är det en ände på det också ;)

Ska fortsätta med min text nu....hejaheja!
Mysig kväll på er!
//Anya

[Timeout]

Förkylningen håller i sig och bihålorna sprängs men jag är glad ändå! Lagat bilen alldeles själv(ja jag är fortfarande stolt) ;) sen har det varit två fina dagar på förskolorna. Jag tror det är så att alla blir smittade av glatt humör varje gång solen kikar fram, härligt! Idag har jag haft spa på förskolan där barnen fick lägga gurkskivor på ögonen och massera varandra. Det gör dem gott! :) Imorgon har jag min enda lediga dag denna veckan (jobbhelgen står inför dörren) så imorgon ska jag kurera mig med vitlök, c-vitamin och ångbad och hoppas på det bästa! Hade varit härligt att gå till simhallen och bubbla också :) men vi får se med det...
Igår fick jag ett ryck och stack på shoppingtur efter jobb, köpte jeans(det behövdes! Funderar på ett par till, de var ju så billiga! Sen hälsade jag och Karin på hos Jonna, fick kaffe och kikade på hennes nya möbler och skumma grannar.
Senare kom Jonna förbi korridoren och "tittade" på farmen med mig och Jim...eller ja, jaaag tittade, de andra pratade :p det är ju finalvecka! Funderade en stund på vad man sen ska följa men upptäckte att halv åtta hos mig ska börja igen!! =D

Nehe! rasten är slut och det är dags att göra de sista tre timmarna på jobbet.

//Anya

En Kindare på kylning

Tackar tjejerna för en trevlig kväll igår :) med skratt, vin och melodofestivalenkikande.
Vaknade kl 6 idag, sovmorgon? Nej, inte med förkylning och täppta näsborrar...Det var bara att stiga upp, slänga i lite tvätt och baka lite scones. Men dagen blev bra! Trampade i motvind bort till Anna vid tio, fikade med goda bullar och kaffe, hjälpte till att spika upp lite tavlor(haha! jag älskar att spika!) bar ner en köksdörr, pratade med trevlig gubbe i källaren och traskade sedan iväg till Skälby för att mata djuren. Kom tillbaks in i värmen och spelade lite Mario Bros.( jag fick vara en gul svamp idag med vattenskalle som Mario aka Anna fann himla roande att hoppa på..) eftersom jag idag skulle ha som projekt att fixa bilbatteri till lille Tafsen så följde Anna med som cykelstöd. Vi tog järnhästarna i minusgrader och storm bort till Mediamarkt först, där Anna köpte en liten dvd. Ta den största påsen du kan hitta, sa hon när vi stod i kassan. Sagt och gjort, jag plockade den största....Anna skrattade. Jag hade fått plats i den :) Sedan cyklade plastpåsen och vi vidare till Biltema, där jag äntligen fick mitt bilbatteri! Tack pappa för de exakta måtten och tack Anna för lånet av cykelkorgen att ha det i, den höll!
Väl hemma gick det snabbt att montera, jag satte mig i bilen och vred om nyckeln. Tafsen startade direkt :D satt och skrattade lite för mig själv i bilen och kände mig lite stolt och lättad att det inte var värre denna gången. Körde en runda och nu sitter jag i soffan, tittar tv med Stephanie med varm nyponsoppa, glass och mandelbiskvier i min hand och tinar upp :)
Klockan är satt på 05 och imorgon kör vi igång en ny spännande vecka :D

Mysig söndag på er!
//Anya

[Brinnande ögon]

Dragit på mig en förkylning igen! Grr! misstänker att det har med min lilla springtur igår kväll i minusgrader att göra. Den som kändes så himla bra! Stjärnklart, tystnad och med kraft i benen orkade jag hela rundan med spurtande och kunde kört på lite till om jag inte var tvungen att gå upp tidigt till jobbet i morse. Nu sitter jag och snörvlat hos föräldrarna efter lite tacos, jomen jag är i Karlskrona. Planerade för någon dag sedan att köra hem. Så efter en lång jobbdag packade jag väskan och satte mig i bilen. Vred om nyckeln....ingenting. Allt Stendött...Batteri@&#%&*...
Men jag ger inte upp så lätt! Sprang upp på Hospital, plockade fram skiftnyckel och batteriladdare, sprang ut, skruvade lite, skar mig lite på fingret, plockade ut batteriet, konkade bort det(20 kg eller något) till soprummet där jag kopplade in det. Där kunde det stå och ladda tyckte jag, men det gjorde inte så mycket laddande alls faktiskt. Svor lite och tyckte lite synd om mig, sjuk och skör och beslutade då och där att ta kustbussen istället. Men det var rätt skönt att slippa köra själv för en gångs skull :) Så nu sitter jag här, imorgon ska jag på jakt efter ett nytt batteri och så lite rödvin! Ska ju på tjejmiddag hos Anna på kvälla :D final i mello och så fina flickors sälle, kan en lördag bli bättre?

Trevlig fredagskväll!

//Anya

En solskenshistoria

Vaknade och kom på att javisst, idag vad en ledig dag! Kikade ut och kom på, javisst, solen skiner! Det var ju bara för bra för att vara sant! Drog på mig ytterkläder, slog syrrans nummer, traskade på och gjorde så i en timmes tid. Kom hem, fortsatte prata med syster, drog på mig vårjackan, cyklade ner till frisören och sa inte puss och hej förrän jag tog tag i handtaget till frisören.
Min älskade syster, vem kan få mig på så bra humör som du? Vem kan ge mig idéer, ny inspiration och kraft? Det var vad jag behövde just nu, så nära men ändå så långt upp och iväg.   Du är så grymt drivande i det du gör och jag vet inte om du är medveten om hälften?
Tack för att du finns allra käraste syster!

Har dessutom hunnit med ytterligare en promenadrunda med Josefine och vi är nu ett snäpp närmre och på G inför Margarethaloppet :) heja oss!

Vi cyklade sedan vidare till Anna för att kika på barbord, ännu lite längre bort till Jonna för kaffe, Annas bakade bullar och flyttassistans. Jag tycker det är så roligt att de har fått sina små lägenheter och som jag kan komma och besöka :)

Imorgon har jag stängning på förskolan så det blir lite sovmorgon :)

Våren är på väg och känslorna med den, de är grymt välkomna efter en lång, tuff och mestadels mörk vinter!

//Anya

Bara tisdag

Idag har varit en lååång dag(18 barn)som avslutades med föräldramöte :/ Det kändes när jag kom hem ikväll utsvulten och slut i huvudet. Därför blir det en tidig läggdags. Men jag ser fram emot att ha en ledig dag imorgon! Fick en kram av en arbetskamrat idag, det känns skönt att ha någon som förstår situationen jag är i just nu. Jag tycker inte om att behöva förklara mig hela tiden...särskilt inte för personer som verkar gilla att ifrågasätta.

Säger God Natt och önskar er en fortsatt mysigt kväll :)

//Anya

[Likgiltighet]

Ikväll blir kvällen då jag bearbetar hälften av det jag bär inom mig. 

Det började redan i bilen hit, det var som proppen gick ur mig och tårar rann ner för kinderna. 

Ikväll har jag landat hos mina föräldrar och sitter nu här med ett glas rött. 

Ögonen känns aningen trötta och huvudet tungt.

Igår tog jag ledigt, inte för att jag var sjuk utan pga att händelsen jag var med om i tisdags gjorde att alla andra saker jag upplevt under åren kom sprudlande upp till ytan som bubblorna i en skakad champangeflaska.
En kvinna i 80 års åldern satt ihopkurad på en bänk vid en busshållplats, det såg ut som att hon sov men hon kippade efter andan. Jag gick fram (jag kunde gått förbi som alla andra, men jag är inte sådan), jag frågade taxichauffören som stod där om han behövde hjälp och han sa att han inte fick någon kontakt med henne. Jag skakade henne och ropade hallå, sen ringde jag 112. De sa åt oss att lägga henne på bänken för att få fria luftvägar.
Jag satt sen där med hennes tunga huvud i knät på den kalla träbänken där människor cyklade förbi. Jag tittade ner på hennes lila permanentade hår och bad till henne att börja andas igen, jag kände mig så hjälplös. Det kunde ha varit min mormor.
Det som slog mig var hur många som passerade utan att ens stanna och fråga hur det stod till, varför blundar man när det framför ögonen är så självklart?
Sen kom ambulansen och de är alltid så effektiva, de vet precis vad de ska göra, så himla trygga i vad de gör och de gör det dagligen, hur klarar de att göra sådant dagligen? All heder åt dem!
Jag stod sedan bredvid när de försökte starta hennes hjärta där på parkbänken mitt i stan, det såg så brutalt ut. Jag kikade ner på tantens svarta skinnhandskar och kunde inte undvika att tänka; visste hon vad som väntade henne när hon steg upp på morgonen?
Sen gick jag till jobbet...nej så här i efterhand skulle jag inte ha gått, jag skulle ha tag ledigt, gått hem, gråtit och bearbetat. Den här gången var det inte en olycka, det här var livets gång. 
Men detta har för tillfället lämnat mig en sorts likgiltighet till allt vardagligt och jag har svårt att se glädjen i det runtomkring mig. Jag känner igen den känsla, jag har haft den innan. Men eftersom jag inte har hunnit att bearbeta dödsolyckan vid nyår pga opponering, c-uppsats, nytt jobb, bostadsletande mm. så har jag istället hela tiden skjutit den framför mig som en ondskefull barnvagn. Jag räknade ut att under loppet av sex år har jag varit med om, håll i er nu,
Ett bombattentat mitt i natten, vars tryckvåg lämnade ett hål i väggen där min ytterdörr en gång satt, två grymma dödsolyckor och nu ännu ett dödsfall, där jag hoppas personen i fråga gick bort fridfullt...och jag är bara 27...

Någon sa en gång, Det händer alltid något när man är runt dig...
Jag har många gånger frågat mig varför? De säger att det man inte dör av blir man starkare av, men jag känner mig allt annat än stark. Jag behöver vara det i det arbete som jag nu har med allt det ansvar som kommer till, hur ska jag kunna ge av mig själv när jag själv inte är hel att ge av? Dras jag till det eller kommer det till mig? För att jag kan hantera det eller för att jag ska bli bättre på att hantera det? Vad vill det visa mig? Vad vill det lära mig? Det får jag inte svar på, ikväll ska jag bara vara hemma...

Ha nu en mysig kväll alla*

//Anya