[And so it was..]

Lucia några timmar till...

Det blev en mysig men väääldig tidig start i morse.!Vi kämpade oss upp och även om vi alla halvsov så samlades vi i korridoren för glöggfrukost med tända ljus framför luciafirandet på tv kl 07.00.
Efterår kämpade vi oss genom kyla och vind bort till biblioteket för föreläsning och grupparbete.
Där satt man som en säck potatis men försökte tvinga sig själv att anteckna och vara aktiv, för att kunna skriva på reflektioner med litteraturkopplingar som ska fortgå under hela kursperioden. Maffigt är bara förnamnet! Ibland undrar man hur man ska klara det hela...

Jag brukar inte beklaga mig men med viss risk så kommer detta inlägget att vara just beklagande...

Det är otroligt hur jäkla mycket jag, som många andra, påverkas av mörkret, jag har verkligen svårt att finna energi för att få hjärnkontoret att fungera! Riktigt frustrerande när man ska försöka vara effektiv i skolan så det ska fungera i grupparbeten. Vi har mycket som kommer att hänga över oss under hela "jullovet", så byebye ledighet!

Måste säga att det är lite tragikomiskt att studera, man skrattar åt det men sliter sitt hår på samma gång. Man känner sig stolt att man har klarat av en uppgift för att sedan upptäcka att du har fått en ny som ska in - det är inget slut på prestationen som krävs av en - en vetskap som alla akademiker har.

Fula fingret åt er som säger att vi studenter är lediga hela dagarna igenom

- det finns ett ord för era fördomar - okunnighet!

Jag har en tendens att tänk på allt på samma gång och för det stressar jag upp mig, dumt jag vet, det är meningslöst att grubbla över det och det gör det verkligen inte bättre!
Anyway...angående mörkret;
Jag trycker i mig 100 olika vitamintillskott på morgonen känns det som, varierar kosten och försöker få den sömn som jag behöver men utan verkan.
Träning gör mig piggare, men hur ska jag kunna träna om jag inte ens orkar hitta kraft att gå till gymmet? Jo, jag tvingar mig dit, efter några starka koppar kaffe :) Tror dock att jag tog ut mig för mycket igår :( Sprang och crossade i drygt en timme och kroppen kändes lika tung som en vattenfylld sittsäck som glider en ur händerna mest hela tiden. Smått illamående fick jag till slut ge upp och bege mig hemåt. Idag gick det bättre iaf :)

Mörkret omsluter oss så här i vintertid och gör mig allvarlig. Jag postar följande text på min blogg och hoppas att det sprids vidare till andra bloggar. Samtidigt som människor dör i svält så dör någon pga välfärd och fetma - det är verkligen två olika nyanser av verkligheten! 

"Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.
Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Imorgon är en ny dag med nya krafter och nya chanser - fånga dem!
//Anya