[Shorty]

Träningsvärk, oh träningsvärk be gone!

Ont när jag skrattar, ont så jag gråter,ont när jag gråter,

ont när jag sitter, ont när jag går...

Jag är inte van vid att ha träningsvärk, det krävs en hel del för att jag ska få det så det är en konstig känsla. För samtidigt som det gör ont så är det en skön smärta(mm låter inte klokt, jag vet) Men det är himla skönt när jag väl får det för då vet jag att kroppen har fått jobba på riktigt bra och fått göra övningar som den inte är van vid och komma åt muskelgrupper som annars vilar.
Men tiden efter boxningspasset i tisdags var en pina, har jag haft grym värk i hela kroppen och det kändes riktigt slitet att dra sig upp och pallra iväg på core/bosu igår. Vilket var en roligt balansövningspass! Kände mig lika smidig som en elefant säkert gör på en golfboll men jag blev som barn på nytt :)
Dagens lugna, stretchande Afropass lugnade träningsvärken i kroppen även om "krigaren" kändes kämpig att få till när jag skulle vrida överkroppen åt alla håll. Men jag känner verkligen att mina ben måste få återhämta sig nu annars är det risk för skada! Så imorgon blir det en vilodag för att förbereda för lördagens två svettiga timmar på spinncykel! Hujedamej* Känner mig lite som en rostig gammal cykel....

En nyans av brun??..

Idag har jag terapishoppat! Jag mår alltid så bra efteråt :) Köpte klänning och blusar till den stundande sommaren :)

Upptäckte ikväll att vi skulle ha lämnat in en uppgift på moodle igår....ups, hmm, kladdade ner en sida med text och skickade in den...tur att det inte var något krävande arbete :)
Kollade också på finalen av Biggest Looser och konstaterade snabbt att några av tävlanden hade gått ner en hel Anja...
Så jäkla duktigt, där ligger man i lä!

Imorgon är det fredag, och med fredagen kommer fredagsmyyys!
På söndag kör jag hjem över dagen och jobbar lite =)
God natt.
//Anya

[Just a little bit lost]

Ikväll kommer jag att klubbas som en död säl för dagen har varit minst sagt hård mot min stackars kropp!
På morgonen kände jag för att springa, ny musik i min pad och allt, så jag cyklade bort till f&s och sprang milen. Den här gången fick jag inte så förbannat ont i huvudet efteråt eftersom jag nog tänkte mer på att dricka ordentligt - man lär sig tydligen efter några gånger :P

Efter lunch tog Anna, Jonna, jag och Louie Tafsen och drog iväg på äventyr över till Öland, satt i solen och njöt vid Strand hotell i Borgholm.

Vi stannade vid en gammal slottruin, tittade på en förbränningsugn och Jonna konstaterade att där bränner de turister minsann! Anna sprang och nojade sig över några kor(som inte fanns där) kanske kunde komma(som aldrig kom) närsomhelst och sa; Kommer det en ko så får ni ta Louie och så springer jag....(Save yourself liksom).
Hon tyckte bestämt också att det var bättre att slänga sig utför ett stup än att gå igenom en hjord med kor....HaH!
Vi rattade sedan vidare till Mörbylånga, käkade hamburgare och mjukglass, virrade runt i Färjestaden och försökte hitta ÖoB som vi hittade långt ute på landet sen.

Sen hade ju Anna och jag bokat in oss på ett boxpass för allra första gången....Vi kom, vi slogs i en och en halv timme och vi stack svettiga men glada därifrån. Vi trodde aldrig vi skulle överleva, alla hade ju sagt vilket jäkla jobbigt pass det var så vi satt på skoj och nynnade dystert på Darth Vaders låt utanför salen för att sedan få höra den remixad som en uppvärmningslåt....spooky!

Hospitalet är nu också anmälda och klara för Spinn of hope på lördag! Från 7-19 ska vårt lag(10 pers) hålla igång en spinncykel. Kulkulkul =) Allt går oavkortat till barncancerfonden :) Jag "råkade" ta på mig två medelpass...hmmm Anja,Anja,Anja..orkar du detta?

Nej, nu måste jag verkligen sova!! Mitt huvud fungerar inte längre och snart blir det kortslutning i systemet. Så God natt och söta drömmar!

//Anya

[Våfflor och glömda prislappar]

Äntligen! Nu har jag blivit färdig och lämnat in fyra portfolios och en uppsats i engelska, nu återstår bara projektdelen. Men den tar vi tag i imorgon!

Helgen har varit lugn och jag har kunnat fokusera bra på min "hemläxa". Tränade ett intensivpass i fredags och det tog verkligen! Det var jätteskönt! Fler sådana till mig!

Saffron har fått någon konstig hudåkomma, först trodde jag skabb eller löss, men hon är ju en innekatt så den risken är inte så stor, sen har jag tittat i öronen och försökt se något men nej. Hon kliar upp sår vid tinningen och har kala fläckar runt munnen och under hakan. Men jag misstänker foderallergi eftersom jag bytt nyligen. Hon är pigg, leker, kelar och har lagt på hullet för övrigt. Hoppas verkligen att det blir bättre! Hon har levt som en tigrinna här i korridoren nu när bara jag, Jessika och David har varit hemma. Legat på alla möjliga ställen..

Igår lånade D&J tafsen för Jessika skulle på jobbintervju på Ölands djurpark, spännande och se om hon får jobbet! Som tack för lånet av bilen så blev jag på kvällen bjuden på mat på Krögers och drack cider på studentrabatt :D

När vi kom hem så upptäckte vi att Jessika hade glömt att ta bort sin prislapp som hängde ner över ryggen och suttit med det hela kvällen på puben, fan va jag skrattade!

I morse vaknade jag klockan 8! Förstår inte hur jag fungerar ibland, jag som gick och la mig klockan 3, inte ens lite trött men ytterst hungrig! Så jag steg upp och cyklade bort och köpte lyxig frallefrulle :) Senare cyklade jag ut till Stensö för en skönt söndagspromenad, passade på att fotografera lite också för det var ett tag sen inspirationen föll på. Och ja, eftersom det är våffeldagen idag så blev det lite våfflor ikväll, grymt goda!

Nu börjar korridoren fyllas av folk och liv igen :) Anna och Jonna kom tillbaka ikväll.
Nu ska jag njuta resten av kvällen framför ArkivX :) Jag får fortfarande rysningar av introlåten till den serien.




 Imorgon ringer Mekonomen mig och hjälper förhoppningsvis mig att släcka min airbaglampa, sen har väl inte jag råd att göra något resten av detta halvåret :P

Låt som går varm i min pod just nu: Lullaby

//Anya

[International thinking är jobbigt]

Kämpar med min engelskauppsats men skulle lätt kunna gå och lägga mig nu istället, det som får mig att fortsätta är tanken på hur skönt det kommer att kännas att ha den klar imorgon. Vilket betyder att endast projektdelen är kvar :D Tror jag sitter en stund till ändå..

Idag körde jag tillbaka hem till Kalmar efter två sköna dagar i Karlskrona. Hann träffa bror och hämta hans lilla Saga bus på förskolan. Hon blev paff att "Ajja" stod i dörren, visste inte vad hon skulle göra så hon pekade överallt samtidigt som hon sa va e dä? Titta! Va e dä? Vi matade ankor, gungade och hade det mysigt. När jag kom tillbaka till Kalmar möttes jag av två smilisar i köket. Jessika och David. De blev superglada att det kom någon. Vadå är det bara ni här? Frågade jag. Ja, vi och Isabell....wohoo ett riktigt partajande då.
Det positiva är ju att det är fritt fram att tvätta ;D Det tråkiga är att det inte är något liv...men! Man kan inte få allt! Jag får ju iaf en chans att skriva min engelska färdigt, tror det är själva meningen med hela denna grejen.

Mitt huvud är nu på internationell nivå och jag hoppar mellan två språk, vilket är en liten balansgång som kräver att jag dubbelkollar texten så jag inte har skrivit något svenskt ord!

Hann komma hem lagom till styrkepasset på friskis ikväll! Vilket var kämpigt värre då jag fortfarande har träningsvärk efter milen, men klarar instruktören(som är 50+) att hålla ut, så ska jag. Cyklade inom maxi för att köpa lite till mitt kylskåp och plockade på mig lite från deras goda salladsbar :) Gångerna innan har det alltid blivit så dyrt men idag höll jag mig under 60krs strecket :D

Tittade på debatt ikväll med tips från syster där de diskuterade om man skulle utföra ett kub-test för att se om man bar på ett foster med Downs syndrom. Jag kan inte hjälpa att tänka hur tragiskt det är att vårt samhälle idag 2012 inte accepterar avvikanden och klassar detta som något dåligt. Samt att vi verkar sträva mot ett samhälle med den perfekta människan som norm. - Barbie & Ken?...say no more.

Följde med min mamma som moraliskt stöd när hon skulle klippa bort sin "risbuske" idag. Det var väldigt spontant och en ingivelse som hon antagligen inte hade gjort om inte jag varit med, som hon sa efteråt. Jag måste säga att hennes frisyr blev superdupertuff och väldigt vågad, för den blev kort! Me likey*

Det fortsätter att krångla runt Tafsen :( Ni vet när man är snudd på målsnöret men plötsligt råkar fälla sig själv, ja så känns det just nu...jag är så nära att jag kan ta på det men ändå inte..(Life is full of disappointments). Det är som att beställa en semla men få en riskaka tillbaka. Det vänder säkert - i´m sure.

Nu ger jag upp för ikväll. Imorgon blir det mer plugg ;) Hoppas på solsken så jag kan sitta ute.

//Anya

[Boom goes the head]

Igår hade vi ett skumt väderfenomen i Kalmar...

Lite gråmulet och lite vind men så plötsligt på två sekunder så drog ett mörker in,

jag märkte det för att jag satt vid datorn och trodde lampan hade gått sönder..mm jag vet..

Tittade ut genom fönstret och hörde stormen som nästan lyfte taket på vårt stackars Hospital,

såg träden luta åt ett håll och snö föll ner på asfalten.

På 5 minuter var marken heltäckt och man kunde tro att det var januari igen...

fem minuter senare sken solen och snön var borta från gatorna....skumt helt enkelt...

kanske har Maiaindianerna en poäng med året 2012 ändå???

Vet inte varför men i morse bestämde jag mig för att springa milen. Dagsformen tyckte att jag skulle klara av det, så milen it was, det gick toppen och jag kände mig uthållig.
Tyckte också att jag drack tillräckligt under tiden men det tyckte tydligen inte min kropp som senare drabbades av grymma eftersvettningar, frossa, illamående och en huvudvärk som inte var från denna värld. Denna huvudvärk har hållt i sig hela dagen...
Ni vet den sorten som dunkar i tinningarna långt efter att du ställer dig upp lite för fort, den som vill ut ur huvudet, den som trycker på ögonen och får dem att brinna och rinna på samma gång...ja den sorten som du bara vill gräva ut ur hjärnan och gräva ner i jorden och lämna där.
Eftersom jag är emot allt vad piller och annat smärtstillande heter så försökte jag stå ut så länge jag kunde och har nog druckit en bassäng idag tror jag bestämt...

Rattade till Karlskrona idag, en sån där mitt i veckan roadtrip =) Nej, anledningen är att jag ska släcka tvåorna jag fick på besiktningen. Hade trevligt sälle i bilen av Anna, Jonna och lille Louie(som sov sött hela vägen). Stannade på MacD så Anna kunde få sin middag medan Jonna och jag unnande oss varsin daimMcflurry...betalade allt med Annas kort eftersom det enligt den bitska kassörskan inte gick att dela upp om man inte sa det vid luckan innan...
Anna klagade på att hennes burgare smakade som burgerchipsen hon köpte en gång(och nej, de var inge goda), jag sa att alla hamburgare som hon äter kommer att smaka som dem nu. Sen luktade det äckliga burgerchips i hela bilen...

En skön snabb kvällspromenad i duggregnet blev det sen med Marcus. Vi pratade om de stora visioner som vi har, de som låter så enkla att genomföra men som man kanske aldrig gör sen. Det viktigaste är att man har dem, det är vad som får en att fortsätta.  

Jag har iaf en klar framtidsvision för vad jag ska göra just nu och det är att sova och ställa klockan på halv 8....:P

Glöm inte! - Imorgon är det internationella Downs Syndromdagen =)
//Anya

[Oh My Goodness]

Ibland hör man inga speciella på rätt lång tid,

ibland hör man desto fler på  en och samma gång.

De dyker upp bland radiovågorna och sprider

glädjerus i kroppen så det spritter i ut i fingrarna.

Min passion, min överlevnad, mitt allt!

I morse när jag satt och drack min första kopp kaffe och redovisade kassorna på jobbet så hade jag radion på lite svagt i bakgrunden. Plötsligt så fångade några toner mitt öra och jag glömde genast bort var jag var i sedelräkningen. Jag slutade med det jag höll på med, vred på volymknappen och lyssnade.

Håret på mina armar reste sig, det kändes genom hela ryggraden och tonerna gick genom märg och ben och rakt in i hjärtat...Emmylou!

Helgen rann genom fingrarna som den lena sanden nere på österlen. Ibland går det för snabbt, sakta ner, stoppa dig tiden så jag hinner med att fatta vad som händer! Efter jobbet i lördags körde jag upp till min syster i "skogarna". Hur kul som helst att ses igen efter en tid ifrån dem! De hade bakat blåbärspaj som de bjöd på, mums!

Det är så roligt att se systerdöttrarna bli så glada när jag kommer att de inte vet vart de ska ta vägen. Det blir väldigt mycket skratt och stoj. Sen satt vi och gosade i soffan framför filmen Aladin medan de smaskade på varma mackor och lördagsgodis. Att få höra att jag är favoritmoster värmer i mitt hjärta och måste vara det bästa betyget man kan få!

Ja sen när vi väl satt där i soffan så fick jag frågan; Anja, ska inte du ha barn någon gång? - Jasså, tycker ni att jag ska ha det? - Ja det tycker vi! Haha, sötnosar!

Har oanade talanger upptäckte jag idag när jag skulle hjälpa till att koppla ett släp(sånt borde man kunna efter 5 år på Statoil, don´t u think? ;) Lyckades också ordna upp ett kassastopp precis när jag skulle gå hem från jobb(tyckte det var synd att de skulle behöva klara sig enbart med en kassa resten av kvällen).

Anja, tvivla aldrig på dig själv!

Körde tillbaka till Kalmar ikväll med lilla Tafsen som gick som en klocka :)
Är nu helt slut efter en intensivt social helg. Har tittat på första avsnittet av gamla Arkiv X, hehe kul att se dem igen efter ett antal år. Fick ju aldrig riktigt titta när jag var liten(gjorde det såklart ändå och fick sen mardrömmar av att det bröt ut sig en varelse genom 'min hals.......^^)

Imorgon är det ny vecka igen och jag har saker att stå i som alla andra dödliga. Hoppas ni har haft en lika mysig helg som jag. BTW - Vill ha sommar och värme nu...

//Anya

[First Aid Kit]

[Ny favvo]

Ni vet de dagarna när allt flyter på och saker passar in som pusselbitar i ett pussel, allt går din väg och du känner att du skulle kunna klara av vad som helst?
Idag var en sådan dag för mig...
En sådan dag har jag inte haft på länge och jag tror inte att man har dem så ofta just för att man uppskattar dem så mycket mer när de väl kommer. En sådan dag vill man ska pågå för evigt och man fasar för att kvällen ska komma och förstöra festen.

Igår fick jag besked om att tafsen var färdig för att komma hem till sin ägarinna(moi!) Jag klickade snabbt in på internet för att boka besiktning och hittade en tid som passade perfekt. Ringde upp bilmekanikern i all hast för att fråga när de skulle komma, fick klartecken att jag kunde boka tiden jag tänkt, la på. Försökte finna tiden på internet igen, utan resultat...fanfanfan den var tagen. Frustrerad över att jag aldrig skulle hinna få den besiktigad och körklar till idag gick jag och la mig.
Visste att om jag var riktigt snabb på luren så skulle jag kunna komma över en avbokad tid, men då gäller det att man ligger på hela tiden. Jaja det ordnar sig alltid, tänkte jag och somnade sött.

Vaknade på morgonen idag och väntade på att min bil skulle komma samtidigt som jag varje minut tittade på internetbokningarna efter nya tider. Plötsligt ploppar det upp en tid halv ett! Här måste man vara snabb, tänkte jag. Någon annan kan hinna före. Jag blir alltid så jäkla hispig när jag är tidspressad, men efter många felklickande, svordomar och fumladen med tangenterna så lyckades jag boka tiden.
Jag var så jäkla nervös, kände mig som på uppkörningsdagen då jag var 18 år. Det hänger på en enda gubbes beslut om jag får köra iväg godkänd eller inte....men besiktningen gick bra.

Resten av dagen flöt på bra. Njöt lite ute i solen(tills den försvann och lämnade enbart kyla kvar), löste korsord med Anna och Jonna(jo, vi har fått dille på det nu...och nej, det är fortfarande på superduperlättaste nivån...)
Tjafsade i köket om ditten och datten medan de andra bakade och lagade mat. Anna tyckte jag skulle ta Jonna med mig ner till söder...jag tyckte hon kunde stanna kvar på dårhuset med henne. Sa att det skulle bli jääääätteskönt att komma bort men nu när jag sitter här kan jag inte låta bli att saknar sötnosarna. BTW Anna, dina chokladmuffins var jääääättegoda ;)
Jag fasar över den dagen då vi ska flytta isär och man ska behöva vänja sig vid att bo själv igen. Det kommer att kännas konstigt, tomt och tyst. Men..det kanske bara är jag som är sentimental av mig...

Senare körde jag iväg med ett spritter i kroppen och världens bredaste leende, ett leende som varade ända till Bleijkinge och föräldrarnas hem.

Jag stannade utanför m&p:s hus, tutade några ggr....ingenting, inget huvud tittar ut, ingen reaktion, inte ens en vindpust...:P nehe..vem har jag fått min goda hörsel från, hann jag tänka.
Men väl hemma fick jag vad jag alltid längtar efter när jag inte är hemma, pappas ostpaj! Det är när jag väl kommer hem som jag vet hur mycket jag saknar föräldrarnas mat! <3

Imorgon är det dags att jobba lite, träffa folk och stå sig. Ska blil kul! Hoppas på att se skymten av storasyster nr 1 också, vi ses ju inte så ofta! Nu väntar den provisoriska "sängen" på mig.

Önskar er alla en trevlig helg!
//Anya