Igår hade vi ett skumt väderfenomen i Kalmar...
Lite gråmulet och lite vind men så plötsligt på två sekunder så drog ett mörker in,
jag märkte det för att jag satt vid datorn och trodde lampan hade gått sönder..mm jag vet..
Tittade ut genom fönstret och hörde stormen som nästan lyfte taket på vårt stackars Hospital,
såg träden luta åt ett håll och snö föll ner på asfalten.
På 5 minuter var marken heltäckt och man kunde tro att det var januari igen...
fem minuter senare sken solen och snön var borta från gatorna....skumt helt enkelt...
kanske har Maiaindianerna en poäng med året 2012 ändå???
Vet inte varför men i morse bestämde jag mig för att springa milen. Dagsformen tyckte att jag skulle klara av det, så milen it was, det gick toppen och jag kände mig uthållig.
Tyckte också att jag drack tillräckligt under tiden men det tyckte tydligen inte min kropp som senare drabbades av grymma eftersvettningar, frossa, illamående och en huvudvärk som inte var från denna värld. Denna huvudvärk har hållt i sig hela dagen...
Ni vet den sorten som dunkar i tinningarna långt efter att du ställer dig upp lite för fort, den som vill ut ur huvudet, den som trycker på ögonen och får dem att brinna och rinna på samma gång...ja den sorten som du bara vill gräva ut ur hjärnan och gräva ner i jorden och lämna där.
Eftersom jag är emot allt vad piller och annat smärtstillande heter så försökte jag stå ut så länge jag kunde och har nog druckit en bassäng idag tror jag bestämt...
Rattade till Karlskrona idag, en sån där mitt i veckan roadtrip =) Nej, anledningen är att jag ska släcka tvåorna jag fick på besiktningen. Hade trevligt sälle i bilen av Anna, Jonna och lille Louie(som sov sött hela vägen). Stannade på MacD så Anna kunde få sin middag medan Jonna och jag unnande oss varsin daimMcflurry...betalade allt med Annas kort eftersom det enligt den bitska kassörskan inte gick att dela upp om man inte sa det vid luckan innan...
Anna klagade på att hennes burgare smakade som burgerchipsen hon köpte en gång(och nej, de var inge goda), jag sa att alla hamburgare som hon äter kommer att smaka som dem nu. Sen luktade det äckliga burgerchips i hela bilen...
En skön snabb kvällspromenad i duggregnet blev det sen med Marcus. Vi pratade om de stora visioner som vi har, de som låter så enkla att genomföra men som man kanske aldrig gör sen. Det viktigaste är att man har dem, det är vad som får en att fortsätta.
Jag har iaf en klar framtidsvision för vad jag ska göra just nu och det är att sova och ställa klockan på halv 8....:P
Glöm inte! - Imorgon är det internationella Downs Syndromdagen =)
//Anya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar