[En bit saknas]

Efter en tung, känslosam och lång dag så är jag äntligen på plats och inackorderad hos Anna - skönt!
Saffy fick promt gå in i kattburen och åter igen fara iväg, den här gången till Jonna men jag har fått bildbevis på att hon trivs, gangsterkatten, den beresta katten. Hon tar allt med en nypa salt nu för tiden :)

Och ni underbara människor, vad vill jag säga till er?

Ni starka människor gjorde begravningen så fin och behaglig på ett sätt som bara ni kan, kära nästkusiner. Många tårar har fallit och det är svårt att hitta ord som förklarar känslorna som kommer. Men man behöver inte säga något, det räcker att vara där och det är jag glad över att jag var idag. Det var som du sa när vi kramades adjö Misan; Hejdå systrami. För så känns det! Hade det inte varit för våra föräldrars envishet att ordna sommarfester, kalas och galna upptåg i skogar och vid sjöar så hade vi inte haft den kontakt som vi har idag. Jag kan tyvärr inte relatera till campingturerna med bussarna som de andra(var jag ens påtänkt?). Men jag tackar dem för gräsklippmaskinsslalom, mumienskapande med toapapper, brännboll och volleyboll och alla underbara tal som har yttrats genom åren som gått. Bengts uppritande av vårt släktträd och hans förklaring till hur allt det där blev till(jag tror vi har det där trädet på något av alla fotografierna som vi tagit). Och såklart alla skratt, för det har det blivit många av!

Du kommer att fattas oss på framtida sommarfester.

Med det säger jag Godnatt och lägger huvudet på kudden i min alldeles egna säng.

//Anya