[I drömmarnas trädgård]

Vaknade tidigt idag trots att vi satt och pratade in på småtimmarna igår. 

Det är helt omöjligt för mig att sova längre än till nio. Det är precis som om jag har en inbyggd väckarklockan som inte tillåter mig att sova vidare. Så istället för att bliga i taket så kände jag mig kreativ och skrivsuget kom.

Igår regnade det precis heela dagen här i Kalmar men jag lyckades trotsade regnet tre gånger. Först med min morgonpromenad, sedan en cykeltur ner till stan för att senare springa en runda på kvällen. Finns det något härligare än att springa i regnet? Ehh, no sir!

Ja igår var det löning! :D

Eftersom vädret var som det var så ville jag pigga upp humöret lite. Så jag tog min cykel och trampade ner till Baronen och New Yorker, jag hade hoppats på att de hade kvar de piratjeansen som jag provade förra gången men de hade tydligen gått ur sortimentet :( så jag fick trösta mig med att köpa två tröjor istället...

Upptäckte också att jag verkligen måste köpa en ny cykelsadel, eller en helt ny cykel...sadeln har spruckit så mycket nu att den suger åt sig allt regnvatten som en svamp, så när jag sätter mig på den så lämnar jag ett vattenspår på marken efter mig och sadeln lämnar ett avtryck på mina byxor där bak, vilket inte är att rekommendera när man ska gå i affärer....

När jag kom hem så var mina grannar klädda för en runda tennis vid Kalmar Nyckel, så fem personer tryckte in sig i Jonnas Clio och åkte iväg. Det var ett tag sedan som jag spelade men det är superkul och vi var duktiga! 

Det tyckte säker de män som fick över våra bollar på sin bana ett antal gånger också ;) 

Jag undrar om det är för sent att bli Sveriges nästa tennisproffs? Är det något jag skulle ha velat göra om så hade det varit att satsa antingen på tennis eller på simning. Dels för att jag älskar att simma och dels för att jag gillar att ta i och tävla med mig själv.

På söndag fyller "kotten" Olivia år :) 

Jag kommer ihåg när jag var liten och jag träffade släktingar som jag inte brukar träffa och de nöp mig i kinden och gapande påpekade hur stor jag hade blivit? I och för sig var jag lite knubbis när jag var yngre så jag tog det inte alltid på det sättet som de menade. Men ibland känns det som att jag har blivit den personen, den släktingen, för varje gång jag träffar dem så har det hänt något nytt! Själv slutade jag växa på längden för flera år sedan, det enda hållet jag kan växa på nu är på bredden och det är inte något jag strävar efter. 

Kanske borde ta min morgonpromenad nu om det skulle regna idag också??...vilka bry man har ibland alltså! ;)

Trevlig Tisdag!

//Anya