[Du skrämde skiten ur mig!..Titta där ligger den!]

Pulsen är uppe i 120...varför? Jag stod i mitt rum, plockade med min tvätt och tänkte på inte allt för ansträngande saker som att min tröja hade blivit missfärgad när Eva Braun (a´ka Jonna) smyger in från sidan och skrämmer skiten ur mig. Jag skrek "litegrann" och Jonna fick skrattattack....Och jag som så stolt har sagt att jag aldrig kan bli skrämd....Jag gjorde iaf en kontring sen och sprang in och satte mig på hennes käraste kuddar för att vinna tillbaka min stolthet. Det här är vad man får när man bor i korridor och har dörren till sin privata svär på vid gavel :P

Annars när jag inte bliv ihjälskrämd så hemsöks jag av en förkylning och trötthet men vem klagar?! Jag har en färsk och färdig examen i min bakficka och ett nytt jobb som går framåt :)
Imorgon är jag ledig om jag inte blir inringd, vilket kan hända! :) En långpromenad är iaf inplanerad och jag tänkte dra med mig miss Leråkra på en runda ut. - "Jag går inte upp nio!" var svaret jag fick....HaH! We´ll see, we´ll see ;D

Jag har köpt en våg som visar allt i procent....då menar jag allt! Muskler, fett, vatten, BMI och mitt dagliga förväntade kaloriintag. Sen hur rättfärdig den är kan jag bara spekulera över :P Men jag får en riktlinje att hålla mig till! Så fort snön har smält,,,vilket den gör här i Kalmar med rasande fart, det har nämligen regnat idag! Då kör jag! I cant wait! Det spritter i benen och de längtar ut för att sträcka på sig som en katt sträcker sig på morgonen. 
Nolltoleransen ger äntligen resultat, sakta men säkert, två kilo ner. Hoppas det fortsätter så. Men i all glädje har jag också hunnit funderat lite. Eftersom jag inte har tränat sedan innan jul(om man inte räknar veckan i Sälen) så oroar jag mig över att det är muskelmassan jag tappar och inte fett...:/ 

Efter stängningsdags på förskolan idag så slog jag mig ner vid korridorstv;n och tittade på Remember the Titans med Jonna och Amanda. Väldigt bra verklighetsbaserad film!
Sedan gick jag in på min skolmail och fick ett glädjande besked att mitt examensarbete var godkänt och klart att lägga upp för allas ögon att skåda :D Så nu väntar jag på att betygen ska registeras så jag kan ansöka om mitt examensbevis som dimper ner som ett brev på posten....bokstavligen ;D

Nu känns det som att det äntligen börjar hända bra saker för mig och det är jag fan värd! 
Trevlig tisdagskväll!

//Anya

Se upp i backen

Jaha då har jag ställt klockan på 05.00 och med en förkylning och en misstanke om feber så känns en tidig uppstigning inte så lockande! Annars har helgen varit kanon! Åkte hem till Karlskrona igår för att träffa familjen, kollade på kakel m föräldrarna till deras nya kök som för övrigt är jättefint renoverat nu! På kvällen agerade jag chaufför till samma personer för att sedan köra till Marcus för tacos, öl och värdelös film :p Fick en jättegod parfym a'la georgio armani i examenspresent av Marcus, blir svårt att toppa det nu när du fyller år i dagarna! Men jag kommer nog på något :) Senare var det dags att möta upp Jonna och hennes flickor för lite roundavue på starsnstripes. Runt halv ett gick luften ur mig, förkylning och allt det nya på jobbet gjorde sitt efter en hektisk vecka. Jag var tydligen inte den enda som kände mig trött så Jonna, jag och Marcus traskade hem till honom igen. Woop woop vilka partypeople....;)
Idag kom bror m familj och Saga skulle testa trickskidor för första gången. De vuxna blev också sugna på att testa, nästan mer sugna än Saga. Brorsan tyckte det var så roligt att han drog dit i backen hah! Tråkigt att jag inte hann få med det på film :/
Pappa och jag traskade över isen idag för att titta till sommarstuga, båt och bryggan, alla tre såg ut att ha klarat sig fint i vinter.
Nu är jag tillbaka i kalla Kalmar med några bananlådor att börja packa saker i som en förberedelse för vad som komma skall.
Nu väntar en ny vecka på jobbet och jag hoppas förkylning ger sig av!

//Anya

[This And That]

Har nu överlevt första veckan i mitt yrke som förskollärare! 

Jag har nog inte riktigt förstått att jag är färdigpluggad än, jag är en professionalitet nu som det så fint kallas ;)

Bry er inte om någon introduktionsperiod,,nejnej, här slängs vi in i en hastighet av 100 och får känna oss fram vart saker är och hur saker ska göras. Det är en jäkla tur att jag är så flexibel och kvicktänkt som jag är, annars tror jag att jag hade avlidit! Nej, men på det stora hela skulle jag gärna sett att jag blev "lärd" och fick gå bredvid en vecka, men å andra sidan så kan det vara bra att kastas in då det efter ett tag känns som ett helt okej tempo. Galet men sant! 

Hela veckan har jag känt en markant skillnad från när jag var på mina praktikperioder under mina 3 års utbildning. Den här gången finns ingen handledare att luta sig mot och som tar över ansvaret på de områden som du kanske inte kan något om. Nu är jag på pappret en "fullärd" och yrkeskunnig pedagog och ansvaret ligger på mina axlar att få barnen på mitt arbete att bli upplysta egna individer som med glädje vill lära sig allt som ligger framför deras fötter. Jag förväntas kunna de saker som kallas självklara inom detta arbetet, jag förväntas svara föräldrarna på de frågor de har när dagen är slut och barnen ska hämtas, vilket inte är så lätt när jag en timme tidigare hade befunnit mig på en helt annan avdelning och inte alls visste hur just detta barn hade haft det under dagen. 
Jag vill ge all min eloge till pedagogerna som försöker pussla ihop vardagsrutiner och andra nödvändiga uppgifter som ska fullföljas. Jag tror inte människor som inte arbetar inom förskolan förstår hur mycket arbete som ligger bakom varje moment. Många använder ordet barnpassning när det kommer till förskolan. Bara ett sådant uttal dryper om ren okunskap på området och de får gärna för mig i fortsättningen vara tysta om de inte kan komma med något väsentligt att säga om ämnet. Nu börjar perioden där jag får testa vad jag går för och om det är välkommet av arbetskamrater, föräldrar och framför allt barnen, eftersom det ju är för dem som jag är där. 

Imorgon kör jag till Karlskrona för en miniweekend, kan ju hoppas att det blir lite skridskoåkning :) 

För övrigt så luktar det skit i vårt korridorskök, alla står som frågetecken och ingen verkar veta vart det kommer ifrån. Stephanie och jag har luktat oss igenom kylskåp, lådor och påsar utan resultat...mysigt...
Ikväll är det farmens veckofinal(lame I know, men det är ju en karlskronit med och jag måste säga att jag skäms något så innerligt! Nej, det fungerar inte så här;- har du sett en karlskronit så har du sett alla... 
till detta drama tar jag lite kvällste ;D bättre än så blir det inte idag
Fredagsmys!

//Anya

[Början på något nytt]

Imorgon börjar jag mitt nya jobb som förskollärare, nervös? Nja inte speciellt. Som jag sa till Jonna tidigare ikväll så tror jag inte det är mycket jag kommer att blir nervös för efter min opponeringsdag förra veckan! Jag är nog mer förväntansfull.

Idag tog jag en utflykt till Karlskrona, dels för att fixa lite saker och dels för att rasta Tafsen. Grävde fram den ur snödrivorna och den startade som en klocka, sen tog det stopp. Isen hade lagt sig som en vägbula under hjulen och jag fick svälja min stolthet och be om hjälp. Tur jag bor med de hjälpsammaste töserna i världen a.k.a. Anna och Jonna :)
Efter lite gung, gas och tryck så "lossnade" Tafsen och jag var fri :)
Väl i Karlskrona träffade jag päronen och vi drack gott kaffe och gick en runda på blankisen, sååå fiint! Där var grymt mycket folk ute med skridskor, slädar issegelbåt(nej, vet inte vad de kallas) och något barn var till och med ute med sin lilla dockvagn HaH!
Sen kom bror med familj och lilla Saga skulle testa åka skridskor för första gången i sitt liv. Det gick galant! :)

Körde hem i skymningen och möttes av världens snöstorm i Kalmar, hittade en bra p-plats till Tafsen, kokade mig lite nudlar och slog mig ner hos One-Tree-Hill-nördarna i soffan en stund.
Nu sitter jag alltså här och har ställt klockan på 6.45 :S (en tid som jag måste vänja mig vid framöver). 

God Natt mina kära!

//Anya

[Det där och lite till]

<3 Tack alla fina som gjorde gårdagens examensdag sådär underbart lyckad <3

Dagen började med champangebrunch innan ceremonin i kyrkan. Då gav Jonna, Anna och jag varandra våra fotoböcker som vi klistrat ihop med bilder från de gångna tre åren, vilka verk alltså! Hah! Lilla Jonna hade smygit in en dikt som hon skrivit till oss så fin :)

Ceremonin var helt okej med några fina tal och blomutdelning. Efteråt gick Kindska följet till restaurang Zorbas för att äta buffé och söta pappa bjöd oss alla på det kalaset <3 Personalen var så himla trevliga där, de fixade fram en vas för min lilla ros att stå i medan vi åt. Och deras omtalade vitlöksbröd gjorde mig inte besviken denna gången heller!

Efter maten gick vi hem till korridoren och jag öppnade fina presenter, två stora tekoppar till(nu har jag fem!) och Hugo Boss parfymen som jag har velat ha ett tag nu :) Tack så jättemycket!

Bildregn bjuder jag på en dag framöver när jag har fört över bilderna från pappas kamera :)

Det blev lite vemodigt när familjen rattade ut från parkeringen och jag stod kvar själv i det öppna fönstret och vinkade ut i kyla efter de röda bakljusen. Jag saknar den vardagliga närheten till dem...

Senare på kvällen blev det festligt i korridoren och utgång till oléarys bland annat. 

Idag är en lördag som inte går i så många knop. Den började med att städa undan bevisen från gårdagens fest i vardagsrummet. Sen blev det en solig långpromenad i snödrivorna, film och utvärdering av höstterminens kurser och nu har jag lagt in mitt arbete för slutgranskningen sen hoppas jag det kommer upp ett betyg snart så jag kan ansöka om mitt examensbevis :D

Skulle gått på de blivande lärarnas fest ikväll men ork och lust fanns liksom inte riktigt där.

Har kikat mer på bostäder och nu hoppas jag att någon hör av sig nästa vecka, i värsta fall blir det väl till att flytta tillbaka till Karlskrona och börja pendla andra hållet :/ Det hade ju varit ironiskt....bara för att göra det ännu mer komplicerat liksom! Välkommen till mitt liv! Börjar bli lite trött på att försöka fixa allt krångel, jag har bott i kappsäck för länge känns det som och nu vill jag ha ett fast, permanent boende där jag vill bo! 

Jobbet är ju klirrat nu och schema har jag fått, jag börjar på måndag :D Det känns riktigt bra! Det bästa av allt, jag har lediga onsdagar ;)

Nu ska jag kika på film(En enkel till Antibes) och sen ska jag somna gott i min säng :)

Sköna låtar så här på lördagen;

Lovekiller - Miss Li

Fake it - Seether

Wait House - Sexion D´assaut

//Anya

[Jäkligt Stolt Lärare]

I måndags var det officiellt klart att jag, 

Anja Martina Kind har blivit lärare.

Jag blev godkänd på opponeringen av min kandidatuppsats.

Texten som jag har suttit uppe med dygnet runt för att formulera om.

Texten som har hållit mig vaken om nätterna med en oro att jag inte skulle räcka till.

Texten som jag kunde titta mig blind på och ändå hitta fel. 

Texten som gjordes om otaliga gånger för att jag inte var nöjd med den. 

Texten som jag har svurit åt, texten jag önskat kunde brinna i helvetet,

texten jag gråtit över och texten jag skrattat frustrerat åt. 

Det har inte varit lätt men nu är den färdig! 

Nu är min utbildning färdig!

3½ år av studier, tentor, uppsatser, seminarier, praktik, 

grupparbeten och långa föreläsningar är över.

Nu i efterhand undrar jag vart tiden har tagit vägen, 

är det samma tid som i början verkade gå så långsamt? 

Idag fick jag ännu fler goda nyheter i form av anställning på en förskola :) Nu börjar nästa fas i mitt liv och efter det...ja vem vet? Det är som personerna som intervjuade mig idag sa efter de sett min meritlista, du verkar vara en väldigt aktiv person! 

Haha, jo  och för sig så är jag väl inte den som stannar för länge på samma ställe så vi får se vart jag hamnar sen men jag är väldigt nöjd med hur året börjar än så länge :) 

För drygt en vecka sen satt jag med ångest och undrade hur allt skulle lösa sig för mig, men det gör det väl alltid på ett eller annat sätt antar jag :)

För ett antal år sedan kunde jag inte tänka mig att utbilda mig till lärare, det fanns inte på kartan. Jag sökte till journalistik och medieproduktion samtidigt som jag sökte lärartjänsten. Jag kom in som reserv men tog lärarutbildningen. Jag vet inte vad jag tänkte, jag ville bara få något nytt att sysselsätta mig med. Nu känner jag hur jag har lärt mig så otroligt mycket och den resan jag har gjort har utvecklat mig till en, inte fullbordad (det blir man aldrig) men en, hoppas jag, helt okej lärare! 

Ikväll gick vi ut för att fira lite på Pipes of Scotland, åt och drack gott tillsammans med Josefine och Erik. Vi var ju tvungna att fira Jonna och Annas lyckade opponering också och det faktum att Anna fick jobb precis lika snabb som jag, på samma skola och under samma intervjudag...

Ingen kan motstå vår charm :P

Imorgon ska jag ut på stan och gå på klänningsjakt! 

På fredag vandrar vi lärare ner för altargången i Kalmar Stads Domkyrka och det hålls en ceremoni helt i vår ära ;) Det är bara att suga åt sig och njuta över att vi är så jäkla bra!

För övrigt väntar jag bara på att min framtida bostad ska dyka upp och att min familj kommer på fredag <3

GOD NATT!

//Anya

[En Epok avslutas]

Sitter och pillar med min opponeringstext och hamnade här...
Imorgon är det nämligen dags för den absolut sista dagen på min utbildning. Efter 3½ år så är det alltså slut! Vi har opponering från 8.30-16.30. Det kommer att bli en lång dag och efter den är jag förmodligen död men sen är den episoden i serien om mitt liv över! Skumt? En aning! 
På fredag har vi examensceremoni i domkyrkan i Kalmar och nästan hela min familj kommer <3 sen blir det äta gott och firande på kvällen med en klassisk pubrunda och dans :)
Tjejerna gick ner på stan precis för att kika på examensklänningar, vi får väl se om de kommer hem med något kul! :) Jag har nog redan bestämt mig för vilken jag ska ha, nu när jag äntligen kommer i den så skulle det ju vara lite synd att inte använda den till en av de lite större händelserna i mitt liv..eller? 

På onsdag ska jag på anställningsintervju, inga garantier men jag håller tummarna. 

Erbjudanden på lägenheter lyser med sin frånvaro, antagligen bara för att det jag helst vill är att komma bort från korridors-livet nu på direkten efter studierna. Men det är jag i ett nötskal, jag vill ha allt, nu på en gång, lite synd ändå att det inte fungerar så. ;)

Det har snöat något så grymt här i Kalmar de senaste dygnen! En halvmeter tror jag de pratade om på radion. Tydligen väldigt lokalt(bara Kalmar, Nybro och Öland). Jag har fått gräva fram bilen två gånger nu sånu får det gärna vara bra med nederbörd! 

I fredags gick vi på bio och såg Gangster Squad (med Ryan Gosling....;D) bra film och jäkligt rå! 

Idag blir det en lång söndagspromenad innan middagen och ett besök på biblioteket för att skriva ut mitt opponeringspapper. 

Min syster http://www.myperfectbaby.se/ har dragit igång en insamling till ett barnhem i Riga. Tanken är att samla ihop förnödenheter till barnen i form av hjälpmedel, kläder, leksaker. Genom att skicka ett sms med texten: Insamling BARN till telefonnummer 72672 så skänker du 15 kronor till de små liven som verkligen behöver det! Du hjälper dem till ett drägligare liv för kostnaden av en 2L CocaCola...tänkvärt?

Händelsen innan nyår fyller mina tankar och påminner mig lite då och då om att inte gå in i gamla hjulspår.

Ha en mysig söndag!

//Anya

[Drömmar och idéer]

Nej idag blir det inget tungt inlägg(trots rubriken)...

För att pigga upp mig så har jag haft lite roligt för mig ikväll, fick idén efter Marcus och min långpromenad tidigare idag, som var himla skönt! Frisk luft och samtal om allt möjligt gör susen! Titta och njut alla som den berör men er andra också såklart!

Blev några extra dagar i Karlskrona vilket har varit väldigt skönt och jag kände att jag behövde det. Men imorgon förmiddag kör jag tillbaka till Kalmar för att förbereda inför sista momentet i skolan - slutopponeringen på måndag :S 
Då jag får den slutgiltiga domen om jag blev godkänd eller inte, komplettering eller inte...jo lite smått nervös är jag. 
Har inte någon speciell lust till att skriva ett arbete till...det värsta examinatorn skulle kunna säga är(vilket har korsat mina tankar ett antal gånger); men "lilla gumman"(för att förnedra ytterligare), det här arbetet uppfyller ju inte kraven på en forskningsstudie - gör om, gör rätt! Håller tummarna att fallet inte är så! Annars vet jag en som brister ut i gråt ;¨(
Annars idag? Hjälpt min mamma att klippa/klistra i hennes projektplan, inte det lättaste när man inte är van vid excel men det gick bra till slut :D
Skrev också ut mitt arbete samt det jag ska opponera på så nu vet jag var jag ska göra i helgen!

//Anya

[Mind in progress]

Jag har nog skrivit här tidigare om vad jag tycker om ovissheten...alltså ingen kär vän till mig.
De senaste månaderna har jag slagits mot denna och det har gnagt inom mig. Om två veckor är jag färdigutbildad men fortfarande står jag utan svar på frågor om bostad och arbete?
Att inte ha kontroll över min situation irriterar mig. 

Detta har de senaste dagarna bretts på med ännu en fråga. Men denna är lite mer av den existentiella sorten som jag antar även denna gång förblir oklart. Allt detta på grund av vad som hände dagarna innan nyår.

Det var mörkt och dimmigt på väg till Sälen, helt enkelt ett väglag från helvetet.
Vi stannade på vägen efter att vi upptäckte en bil i diket. Tillsammans med en annan bil körde vi tillbaka för att se hur läget var. Jag försökte förbereda mig på det värsta när jag gick mot diket där den låg och som ett sorts försvar byggde jag upp en vägg och försökte lugna mig att det var okej, det kan ju inte vara värre än förra gången jag bevittnade en olycka? Men det var inte okej. 

Bilen låg på sidan, fronten var intryckt så långt att mannens kropp var krossad och hans huvud hängde ut ur rutan på sidodörren ner i diket. Det var så självklart att han hade krockat med något stort vilt, en älg. Grova ljusbruna hårstrån låg på motorhuven, de såg ut som barr.
Blod rann ur hans mun och hade skapat en röd pöl under honom. Mannen i bilen levde men var inte vid medvetande förutom när han hostade till ibland. Marcus höll hans huvud och kramade hans hand samtidigt som han pratade lugnt och sa att hjälp var på väg. Jag ringde 112 och försökte förklara vart vi var, i ingenmansland kändes det som. Inga lysen och skog överallt till jag såg en liten vägskylt och på så sätt kunde de lokalisera oss. När jag pratade med personen på andra sidan linjen frågade denne hur offret mådde och jag minns mig tänka att inte säga orden "det ser väldigt illa ut" för högt om nu mannen kunde höra mig. Det tog en evighet innan jag såg blåljuset bakom granarna men när de väl kom kände jag en lättnad över att någon annan nu tar över och fixar detta, "plåstrar om" mannen och gör honom bra igen. Men han blev inte bra, han avled på plats.
Till slut landade vi hos Jessica i Jönköping där vi fick varmt te och macka. Krisgruppen ringde och frågade om vi ville prata, det blev ett samstämmigt nej, vi ville inte prata med någon okänd när vi kunde prata med varandra som varit där. Men det är bra att de ringer och frågar! 
Första dagarna fungerade väl sömnen sådär, det är på natten när det är tyst som tankarna löper amok. 

Nu i efterhand går jag lite som i ett vakuum och jag ser än en gång världen på ett annorlunda sätt och känner mig inte riktigt redo att möta vardagen. Det är nu i efterhand, i vardagen som tankar och känslor kommer. Uppe i Sälen hade vi ju saker att göra hela tiden. Jag känner att jag måste skriva av mig, om inte bara för att få något sorts avslut. Jag är i bearbetningsfasen och vissa stunder slår det till mig liksom för att säga; glöm inte! Ett molande illamående gör inga under för aptiten men jag vet att det går över efter en tid. Med en vetskap om hur skört livet är.
I efterhand blev jag förbannad på offret för att han dragit in och förstört andra människors liv och planer pga en ovarsam omkörning, vi som var så uppåt av glädje att äntligen få åka på semester. Jag tänker också på hans nära och kära och alla de liv som nu har drabbats av plötslig sorg. Det är vi som lever vidare som får kämpa med att bearbeta och försöka hitta tillbaka till det liv som vi skapat åt oss. 
Så känner jag..


//Anya

Skidsemester

Efter en hemsk och plötslig händelse på vägen till fjällen så är jag iaf på min efterlängtade semester! Jag förtränger det tills vidare och tar tag i tankarna och bearbetningen när jag kommer hem, det ska inte få förstöra min vecka. Jag njuter nu istället för fullt! Dagarna som gått här i Sälen hittills kan sammanfattas med träningsvärk, skratt och plogande ner för branta backar. Träningsvärken sitter mest i magen efter otaliga skrattanfall. Nyår var supermysigt med god mat och en lång nattpromenad till Tandådalen för raketer och discodancing! Jonna har lyckats lura både mig och Marcus, inte EN, men TVÅ gånger ner för först en röd och idag en svart backe....tror hon ville ge igen på vårt geniala nya nickname på henne- Sheldona efter Sheldon i Big Bang Theory, slående lika personligheter :D ses nu är det officiellt ;)
Vi roterar sovplats varje kväll så alla får sova i den underbart skööööna bäddsoffan!!!!...(böjd som en banan, ett under för ryggen...not)
Förkylning jag har dragits med har drabbat mandlarna och nu är min kropp en aning låg, men humöret på topp! Tur att vi har massor att göra om dagarna, då låter väl halsflussen mig vara ett tag ;)
Marcus premiär på skidor går galant! Undrar man vart i backen han är så tittar man efter plogmolnet ;)
Idag fick Jessica åka skoter(aningen avundsjuk!) hon slog dit i backen och fick en sträckning, så rekommenderad vila för henne nu! :/
Afterski har hunnits med, liksom bastubad. Imorgon ska vi ta en paus i åken och bada lite :)
Skickat in min uppsats till min handledare idag för sista granskningen, känns skumt.
Här är underbart och det är sjukt vad verkligheten "utanför" kan försvinna för ett tag, lever verkligen i nuet!
Bildregn och bättre inlägg kommer(just nu skriver jag på mobilen som inte är alltför bra!)
//ANYA