Jag står på tröskeln till sista veckan på jobbet här i Kalmar. Nu när det är nära och påtagligt så känns det underligt. Det var ju igår som jag satt på arbetsintervjun med några av de människor som jag har arbetat med i ett halvår...eller? det känns så åtminstone. En grupp människor som har varit vänliga och hjälpsamma. Har jag haft frågor så har jag fått svar, har de inte kunnat ge mig svar så har vi många gånger tagit reda på det tillsammans. När man jobbar i ett arbetslag som man gör i detta yrket så kan man inte vara annat än där för varandra. Fungerar inte sammanhållningen(som jag vet är dålig på vissa ställen) så fungerar inte arbetet. Jag har haft tur att komma till, inte bara ett, utan två, ställen där personerna är tillmötesgående. Jag har fått ta del av människors liv och vardagsbekymmer som jag inte hade fått om jag inte hade sökt den här tjänsten. Det är otroligt vad människor är öppna och pratar om sina bekymmer.
Det är inte bara jobbet som jag lämnar :( På torsdag flyttar jag också ut från Annas hem som hon så snällt har öppnat upp för mig under de här månaderna. I början ringde jag alltid på dörrklockan innan jag gick in. Men sen sa du; "Det här är ditt hem också". Så har det också känts. Jag är evigt tacksam för att jag har fått bo hos dig :) Du är en klippa, skönt stabil, trygg och grymt lugn person(oftast :D) Behöver du någonsin någonstans att bo, tveka inte, ring mig :) Men lämna den dåliga luften hemma hihi!
Nu ska jag ställa in mig på att bo själv...åter igen. Det blir sådant abrupt avslut att jag är rädd att jag kommer våldgästa de där hemma några dagar innan jag har vant mig. Vem ska jag nu kolla serier med, baka med, fläta håret på(min katt har för kort hår), balkongchilla med, spela yatzy med?
Stort tack också till Jonna för att du har öppnat upp ditt hem för miss Jamare, vilket du absolut inte hade behövt, men du gjorde det, trots att du inte visste vad du gav dig in i :) Trots katthår och spyor på dina älskade böcker så har du stått ut i tre månader! Jag undrar om Saffy har avskräckt dig att skaffa katt...typ för evigt?
Jag tackar varmt för denna tiden vänner och kollegor, tackar för mig och önskar er ren lycka.
Underbar låt med en text som passar rätt bra in i mitt liv lust nu, lyssna, gärna på hög volym:
Ron Pope - One Grain Of Sand
Klockan står på 05, dags att sova!
//Anya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar