[tidslinjer]

Inte mycket kvar av mitt 27:e levnadsår. Jag undrar om det känns i kroppen när klockan slår födslotiden, 07.42 imorgon bitti? Kommer jag att känna ett pirr? Kommer jag att uppnå en ny nivå av mig själv? Förmodligen inte... Jag kommer att sova vidare ovetandes att ännu ett år har gått av mitt liv. Första delen av 2013 började med en känslomässig käftsmäll. Blandade känslor som gick i glädje och chock. Detta har inneburit och följts av en känslomässigt kämpig och utvecklade period. Mitt inre har varit i kaos vid flera tillfällen på så pass kort tid än någonsin innan. Men någonstans djupt inne tror jag mig veta att jag har gått starkare därifrån pga dessa händelser. Så svårt att förklara men jag ser saker annorlunda. Det är ingen resa jag vill önska någon, jag har gjort den, ofrivilligt, men jag har gjort den. Jag ser det inte som en läxa även om jag många gånger har frågat mig varför, jag ser det mer som tillfälligt slumpartade händelser som råkar ske vid samma tidpunkt(aka ketchupeffekten).

Tillbaka till årtalet:
28 år...när blev jag denna siffra? Jag har knappt accepterat 27:an, men så är det varje år ;) Det var som när jag var liten och hade svårt att se mig själv som 40 år, jag är halvväg där nu! Jag undrar hur jag kommer att se ut? :D Jag kan inte annat än att hålla med om att tiden går snabbt! Pratade idag med min kollega om tidpunkter och vad som förväntas av en vid dessa. Är man singel får man frågan, någon ny kärlek? Är man ett par: när är det dags? Har man ett barn: ett litet syskon snart?
Slutar aldrig människor att jaga och få svar på frågor som inte angår dem? Vad driver dem? Har ni ens tänkt på okänsligheten i dessa frågor? Om en person är i behov att vilja berätta om sitt privatliv så lär den antagligen göra det, inte för att ni frågar, utan för att den vill. Ett par som tex. kämpar men som aldrig lyckas få barn finner antagligen en barnfråga olidlig. Ett motargument är behövligt men jag nöjer mig med ett enkelt, skit i det du.

Jag har lovat mig själv att mitt 28:e år ska bli bra, jag ska ta hand om mig, fortsätta skapa mitt liv på det sätt som jag vill ha det och må bra, för det är jag värd.

//Anya