[Vad dådå]

[Snö - hatat av vissa, älskat av andra]

Jag tillhör den andra kategorin. Det är vackert, det lyser upp med vita gator istället för det där tråkiga gråa blasket(som ju ändå kommer för eller senare...) det faller en dov, ljudisolerande tystnad över staden och så knastrar det så där härligt under skorna som det ju bara gör när det snöar. <3
Har gjort årets snöängel, försökt kasta prick på en vägskylt...Annas score 1 av 2, mitt score 0 av 3...
Har helt klart tappat lite av mitt bollsinnet jag hade när jag var yngre.

Jag ska ner till Karlskrona imorgon över helgen :) Träffa alla fina, luncha och förhoppningsvis åka lite pulka. :) Var tvungen att veta om det hade kommit snö där nere också, sms:ade min mamma och fick tillbaka som svar. "Nej, men hörde att det kommit mycket i Kalmar". Lägger in bilden ovan på fb för en andra åsikt och får tillbaka i stil med: "Men här snöar för fullt"....
Alltså, jag börjar undra vart mamma höll hus egentligen...

De muskler jag hade i mina vader som ju egentligen inte var muskler som jag ju trodde, utan knutor, är nu ett minne blott efter Jonnas brutala såkallade idrottsmassage...
Jo, jag skrek och inte av glädje...
Ett mer passande namn hade varit "muskelmassaker". Tydligen så knådar, knådar och knådar man hårt ut "bullarna under huden" så vaderna blir härligt lösa och slappa.
Något som Jonna "råkade" glömma att nämna och som hon efteråt, när hon är färdig, besvärar sig att säga är att träningsvärk som kanske skulle kommit senare kan komma tidigare pga av denna massage...Och hej o hå, det har den - med råga! Tack Jonna! ;P

Idag terapishoppade jag på stan, tittade såklart efter realappar men det blev en del ordinarie också..sånt händer och fötter :D Fina koftor, linnen, tröjor, sådant som jag verkligen behövde!
Sen stack Anna och jag till F&S, idag hade vi bestämt oss att vi skulle köra två entimmarspass med en halvtimme emellan. Vi började med Afrodance, gick in med tron att det skulle vara som förra gången, gick ut med vetskapen, att så var det inte...
En 60taggare som står och ropar släpp loss! utan inlevelse gör iaf inte mig särskilt taggad...Vi fick se det som uppvärmning. Sen satt vi och gäspade utanför Bas/puls på väntan att dörrarna skulle gå upp. Det passet blev mycket bättre. Tänk va mycket en ledare gör med sitt glada humör, lätta instruktioner och härliga tempo! Precis som de duktiga pedagoger som vi ju snart är ;)

Glöm inte att le mot de du möter. Jag möter människor varje dag som ser ut som att de har hela världens olyckor på sina axlar, de är så allvarliga. Skadar det dig att se glad ut? Gör det ont i dig? Värker det så i kropp och knopp att ett leende är omöjligt att skapa? Jag ler nästan alltid mot de jag möter när jag är ute och promenerar och oftast får jag ett leende tillbaka. Det blir som en sorts bekräftelse på att "jag ser dig". Det värmer i hela kroppen och efteråt sträcker man på sig lite extra. Så glöm inte:

Om någon är för trött för att ge dig ett leende,

ge denne ditt, för ingen

behöver ett leende mer än den som

inte har något att ge

//Anya