[Benen högt..]

och djupa andetag..
Äntligen är den här, som det kändes, evigt långa arbetsdag slut!
Svettet rinner, högt tempo pumpar och allt är allmänt blää. 
Vad gör denna heta sommarvärme med den där ovala mysteriska saken på vår hals? Det känns som man är tillbaka på ett primitivt homo sapiens stadie där samtalen mellan mig och kunderna ljudas ut i gruff, mhmm och aha! Sen står vi där mittemot varann och glor, dregel i mungipan och ingen reagerar när man frågar; Var det bra så? Det är som att hjärnaktiviteten slår av och man står som ett fån, tittar ut, längtar ut. Samma tanke maler hela dagen igenom; 
- Det här är inte stället där jag ska vara idag, det här är inte mänskligt. Jag vill slå mig fri, springa ut från lokalen, slänga av de äckliga, sunkiga kläderna som är indränkta i matos. Ut i naturen, ut i friska luften, dyka ner i vårt bräckta saltvatten där det är tyst, lugnt och inga eviga tjut från bakugnen. Jag vill sätta på mig en fin klänning som jag trivs i, måla mina naglarna utan att vara orolig över att färgen skavs av när jag ska bända upp kartonger, jag vill fixa håret sommarfint, jag vill gå i öppna sandaler och inte i instängda vandrarboots där tårna plaskar runt i svettiga strumpor.


Men svensk och trogen som jag är så nöjer jag mig med frysrummet..där kyler jag av hjärnbalken några minuter, för att senare köra hela dagen lång tills det är dags att cykla hem.
Vilken jäkla tur att vi bor i Sverige, för vi skulle inte klara av ett tropisk klimat, vi hade blivit dumförklarade för all framtid. Jag klagar inte på värmen, jag älskar värmen, jag klagar på arbetsförhållanden i detta land och att vi "små" arbetare går med på att anpassa oss till dessa för en skitlön(ursäkta språket). Anpassa oss till styva byxor i nylon som inte andas för att breda gamla gubbar högre upp ska få köra runt i sina volvo XC60 trots att de skulle må bättre av att gå. 


En passande låt till mitt känslosvall just nu Lucy Hale - Run This Town


Tar ledigt resten av kvällen, slår mig ner i min soffa och längtar till lördag då släktträffen är ett faktum! :D 

//Anya