Släkten är värst säger många och bävrar inför att träffa människor som de inte vill känna utan bara har haft missnöjet att föddas in i samma släkt som.
Släkten är bäst säger jag :) Underbara, glada, lekfulla människor som ger varandra så mycket. När man möter dem så livas den grå vardagen upp till en ljus glädjefull dag.
Så tack alla ni härliga människor för att vi bygger bo i samma släktträd! ;)
Jag har börjat kika på lägenheter och satt upp mig i bostadsköer och vikariepooler och försöker planera och blicka framåt. Nu är det ju bara en termin kvar och jag kan säga att jag är lika rådvill som jag var för ett halvår sedan. Men jag är sådan att jag inte vill lämna något åt slumpen. Att sitta där i slutändan med varken tak över huvudet eller arbete är inget jag strävar efter. Planera, planera,planera, hur tråkigt det än låter :P
Men jag har ett dilemma...
Jag vill ha kakan, äta upp den, rama in den och sätta den på väggen. Varför kan man inte ha ekonomin att ha två bostäder på två olika ställen?...
Jag är inte riktigt redo att ge upp min bostad. Det är få förunnat att få en lägenhet så centralt och den möjligheten kanske inte kommer till mig igen.
Min hyresgäst undrar hur jag har det och frågar oroligt om jag har ändrat mig, jag vet inte säger jag. Jag har ju knappt bestämt vilken stad jag vill bo i än!
Det sköna med min egen lägenhet är att jag kan stänga in mig, skärma av och samla energi på ett annat sätt än när jag bor i kollektivet. Å andra sidan är där inte någon att prata med, hitta på saker med eller bara sitta tillsammans med som sällskap. Som sagt mina tankar och känslor velar fram och tillbaka och jag väger det bra med det dåliga med båda platserna som jag ju faktiskt just nu befinner mig emellan.
Idag är jag iaf ledig!
Min Dalasyster med familj stannar i en vecka framåt så vi ska försöka hitta på så mycket som möjligt. Idag drar vi oss iväg med fika till wämöparken så Julian får titta på djuren ;)
//Anya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar