[Pretty Little Summers Day..]

..You stole my heart away..

and kept it every sunny day

until they went away - hurray!

Gårdagen var superskön från början till slut! 

Vaknade, kom på att jag var ledig, såg solen och då var det bestämt vart jag skulle ägna min dag..

Långfrukost..Ringde föräldrarna..sommarstugan nästa!
Badade, solade och rensade tång :D

Ska jag ner där? Jaa, i med dig!

Myyys

Sen kom bror och familj och vi badade och solade lite mer ;)

Åkte iväg med pappa och Jon för att mastra på segelbåten.

Pappa: - Anja, stanna här medan Jon och jag hämtar masten...du kan väl skrubba bort lite måsskit sålänge...

- Ja det är ju kvinnogöra, säger bror.

- Mmm, muttrar jag.

Frågan är hur de hade klarat det utan kvinnan om hon inte fanns där och höll nere masten medan pappan skruvade vajrar och Joneponken höll i tamparna??  ;P

Men vi klarade det galant som vanligt :D

Stod sen i fören(längst fram för de som inte vet) på väg tillbaka och vinkade till lilla Saga på bryggan, såg hennes lilla, lilla hand vinka tillbaka.

När vi kom runt udden såg vi ett gäng killar lägga till på bredsidan på vår brygga men tänkte inte mer på det. Förankrade segelbåten och puttrade tillbaka till ön.

När vi kom runt var resten av familjen helt uppspelta och pratade en massa om nakna killar på svensexa som traskat förbi. Då visade det sig att de skulle spela paintball uppe i skogen - nice!

Än var inte denna händelserika dag över;

När det var dags att åka hem så lämnade vi Jon + följe på en brygga i sundet, pappa och jag körde till en annan brygga. Plötsligt hör vi någon hojta i fjärran och där står mamma och vinkar. Nu har ju inte min mamma världens grövsta stämma och ingen visste vad hon sa, så där stod vi och skrek från tre olika håll i sundet. Vi tolkade det iaf som att det var något som någon hade glömt. Så vi puttrade tillbaka, hämtade något, puttrade till Jon, lämnade något och puttrade till vår brygga...

Åkte och handlade till föräldrarna som skulle sova över på ön, sen hem för att hämta kylklampar då vi upptäckte att, ja, vi har visst inte nyckeln med oss....

Så vi gjorde det enda vi kunde göra i den stunden, vi hämtade stegen och klättrade upp i ett öppet fönster..en söndrig lampa senare så var vi inne :D

Senare på kvällen mötte jag upp Marcus för att ta en joggtur, jag sa till honom att ta det väldigt passivt eftersom jag inte har sprungit på länge. Hur länge då? frågar han.

- En och en halv vecka ungefär, svarar jag. ;D

Vi pausade joggingen för att ta ett dopp, så jäkla skönt när man är svettig och kyla av sig! Men där var nästan lite för kallt för sen frös vi. Avslutade sen turen med ett jäkla sprinterlopp på 100 meter, Marcus vann :P Jag skyllde på förfrysna leder...


Börjar få en rastlös själ. Vill sticka på utflykt och påhitt snart om någon annan känner sig sugen...? Let me know! Idag ska jag jobba och vädret är ännu bättre än igår..känns lite surt men det är citron också och himla gott ändå! 

//Anya