Efter 5 år tillsammans så kom vi till slut till ett vägskäl och gick skilda vägar. Det var rätt mycket mitt beslut..du hade inte så mycket att säga till om.
Vi har haft det bra, det är inte det, mycket skratt i vått och torrt. Mina fingrar har smekt dig samtidigt som de har rivit din rygg. Jag har givit dig ärr och skavsår som inte går bort, jag har gråtit över att du inte orkar så mycket längre. Många gräl och hårda tag har gjort att du inte vill visa dina bästa sidor för mig. Jag har varit jättenöjd, men är det vad man egentligen vill vara, nöjd?
Nej! tänkte jag, nu är det slut! Ska jag satsa på någon så får det bli en yngre, fräschare och mer slimmad typ. Någon som är uppdaterad i sitt tänk och som klär sig i ljusa glada färger istället för dina svarta, deprimerande utstyrslar, varje gång jag tittade på dig blev jag nedstämd. Varje morgon väckte du mig med samma långsamma melodi, skadar det att göra något annorlunda?! Jag vill ha någon som har det senaste och som vill dela med sig av det, för vem lurar vi, du är ju bara en gammal, dassig fossil som borde grävas ner.
Men vem vet om några år, kanske möts våra vägar igen, då jag tröttnat på att hela tiden söka efter de som är nya. Jag menar, nyhetens behag är kanske inte alltid det bästa ;)
Så tack för dessa år Samsung F480, tack för att du funnits hos mig men nu säger jag som barnen Von Trapp; So long, farewell, Auf wiedersehen, adieu. Och;
Hello, Good Day, güten Tag, Salut till Samsung Galaxy SII :D
Nu har jag Samsungtv och Samsungtelefon, saknas bara en Samsung dator som jag redan har valt ut i butiken ;D Börjar se ett mönster....men grejen är att jag är så himla nöjd med det märket och har man väl fastnat för en så ska det till mycket att välja ett annat!
Idag var en kort dag på praktiken om jag räknar in min planeringstid som jag tog ut. Skriver för fullt på min utvärdering och ska snart börja med mitt lilla projekt och "didaktiska analysmodell" som det så fint kan heta när man läser på universitet :P Jag har riktat in mig på deras skriftspråksutveckling vilket jag tycker är superintressant.
Imorgon ska jag leda gymnastiken och bli filmade precis som en filmstjärna, sen om barnen håller sig till manus....det är en annan sak! Men för att inte låta så neggo så tycker jag gott att de sköter sig bra och lyssnar när jag pratar med dem...oftast ;) De kallar mig fröken och kommer fram till mig när de är ledsna och sådant visar att de har förtroende för mig vilket betyder en hel del!
Väntar nu på att batteriet ska ladda färdigt så jag kan leka lite med nya familjemedlemmen ;)
//Anya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar