[Pietime]

[Det känns som om du har varit här längre än en vecka]

Det är "betyget" jag fick efter denna första vecka som lärarkandidat, inte så tokigt omdöme - ya think? Känner att jag har kommit nära både barn och vuxna. Det är en underlig känsla att träffa nya människor. Människor som jag kanske aldrig hade träffat om jag inte hade valt den här vägen. Det är möjligt att jag hade stött på dem i en annan situation, en annan miljö, men jag hade inte fått lära känna dem på det sättet som jag får nu. Jag gillar att träffa nytt folk och man lär sig mer och mer för varje dag hur andra människor fungerar och de slutar aldrig att förvåna mig.

Bara fyra veckor till att övertyga mig själv om att, jaaa jag är lämplig att ansvara för barn som inte är mina egna. Ibland undrar jag om jag har tagit mig vatten över huvudet. Hur ska jag kunna ha kontroll över ~17 barn? Varje barn är såklart viktigast för just sina föräldrar så det är självklart att de undrar hur deras barn har haft det under dagen. Men hur ska man kunna hålla reda på om "Erik" åt sina morötter när "Kajsa", "Per", "Olof" och de andra 11 stycken åt samtidigt? Antar att man växer in i sin pedagog roll(särskrivning enbart för dig Jonna :D) när man har fått arbeta en tid.

Slutade tidigt idag och tog dammsugare på en svängom innan jag rattade i regnet mot Karlskrona för att jobba helg. Att köra i regn är nog det mest sövande som finns. Att höra det monotona ljudet att vindrutetorkarna som svänger fram och tillbaka i ett sövande mönster samtidigt som man ser de röda bakljusen på bilen framför. Jag var tvungen att stanna till i Jämjö för att jag inte skulle somna vid ratten och det kändes som om jag aldrig skulle komma fram. Men väl framme väntades det pappas ostpaj och rosévin som jag längtat efter hela veckan. :) Nu när jag äntligen sitter ner så känner jag hur trött jag är efter denna intensiva, men roliga veckan. Det bästa på hela denna dagen var att ta på mysbyxor och hoodie...

Plötslig micropaus i skrivandet(min käre fader kallade på mig):

- Kom Anja, jag har något till dig här och puttar in mig i badrummet, pekar ner bakom toalettstolen.

- Vad är det? frågar jag innan jag ser att en svart spindel, storlek Godzilla, sitter där och trycker.- Fy tusan va äcklig! skriker jag samtidigt som jag springer iväg för att hämta kameran. Jag tar en bild. Det blixrar till och jag väntar på att Godzilla ska hoppa på mig men  Godzilla är orörlig som ett förfruset lillfinger..Mamma rycker in med sopborsten i högsta hugg och trycker till. Godzilla is no more...Vet inte vad jag hade gjort om den hade varit på toaletten i Kalmar, alla är ju så mesiga(jag inräknat) när det gäller kryp där.

Det luktar paj...tar mitt rosé och går ut i köket istället - it´s great to be home for a while..

Wide Awake

//Anya