tisdag 15 november 2011

[Ljusen är tända på Södra vägen]

Det är tyst, det är lugnt,
Det är så ofta komplicerat och dumt,
hoppas drömmen sveper fram inatt,
En kram, beröring, eller ett skratt?
Hoppas på ändringens mjuka handlag,
Hoppas på ett omvälvande och glatt förslag,
När det är tyst, när det är lugnt,
är det så oftast komplicerat och dumt.

Mitt knä har börjat spöka. Det är en molande värk, oftast efter att jag har belastat det ett tag. Kände av det efter jobbhelgen, trots att passen inte var långa. Jag kände också av det inatt då jag vaknade till av smärtan, det liksom högg till i knäet. Och jag känner det nu, efter löpstunden på bandet. Jag hoppas innerligt att det "endast" är överbelastning och att det blir bra snart igen! Får bli bättre på strechingen och inte utsätta det för mycket för kyla så kanske det ska bli bra igen.

Det har inte hänt några särskilt nämnvärda saker de senaste två dagarna. Vi har haft självstudier/fältstudier så vi har jobbat hemifrån. Vi förbereder oss inför seminariet på torsdag, då ska jag redovisa :)
Frisk luft!
Vädret har varit toppen iaf och jag har verkligen utnyttjat solens alla timmar ute i friska luften! Hoppas på att näsborren slutar vara täppt *Its driving me crazy att behöva andas med öppen mun!



Fick ett ryck och städade hela korridoren idag! Jajemen, jag är fan ett kap! Skrubbade klinkersen i köket och rengjorde microvågsugnarna, så jäkla äckliga!

Slängde dessutom in tvätt(och inte bara min egen! Kuddarna och filtarna från tv-rummet fick snällt också hänga på).





Succé!
Sen lagade jag en välbehövd kycklinggryta med vattenkastanjer, cocosmjölk ooooch; minimajs!!!
(För dig som inte vet, jag älskar minimajs) Bildbevis på detta för den som är intresserad kommer här:





Mamma ska ner till mormor i helgen. Åhh vad jag önskar att jag kunde följa med! Men det skulle bli tredje helgen i rad som jag reser iväg, addera på 44mil på den resan, *pust! Dessutom ska jag hem helgen därpå, vilket gör att jag är borta 4 helger i rad..det verkar som att jag har bestämt mig..
Saken är den att man aldrig vet när/om man ses nästa gång och man vill passa på att träffa henne så ofta man kan.


Nu säger jag iaf godnatt!
Hoppas på en hel natts sömn
Utan värk och andningsproblem ;P






////Anya

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar