[Dop]

Mitt namn är Lea

 

De stolta föräldrarna - min bror och Emelie

Med finklänning på och höga klackar lunkade jag vingligt på kullerstenarna upp för den höga trappan till kyrkan. På väg uppför slog den gamla antika doften av kyrka mot mig och jag kunde inte sluta tänka de skulle börja hänga "newcar- wounderbaum" under varje träbänk för att få bort doften. Denna kyrka som jag vistats i alla mina unga års skolavslutningar. Dessa träbänkar som man ålat sig på då strumpbyxorna kliat där bak för att man har suttit för länge. Jag(inte speciellt kristen av mig, men ändå döpt) är inte något speciellt stort fan av kyrkan. Allt detta prat om Gud och Jesus ger mig gåshud och gäspattacker. Särskilt när solen lös utanför och kallade på mig. Men den här prästen var okej, hans predikan  var inte så "kyrklig" och religionsinriktad utan han pratade om att man ska ta hand om sina nära och kära, stötta i svårigheter och glädjas i allt det positiva i livet. Lea var så tyst och lugn genom hela dopet och efteråt bjöds det på god mat och fika i församlingshemmet, mycket trevligt =)

Mina föräldrar sa precis hejdå, de skulle ut till sommarstugan och fika....
Jag själv? Ja, jag ska till jobbet, mitt andra hem denna sommaren...nej jag är inte bitter jag är bara realistisk. Men skönt iaf att jobba kväll som omväxling :)

//Anya